Jag är även trött på puckon! Puckon som bl.a läser min blogg för att dom ENBART är nyfikna. Inte av omtanke eller för att det är roligt, utan bara för att dom ska kunna gnälla över den efteråt. JA, jag skriver mycket om mitt privatliv. JA, jag har skrivit mycket om Mimmies cancer. JA, jag kommer fortsätta skriva vad faan jag vill även i fortsättningen. Det enda problemet är egentligen att NI läser den. Sluta med det då om ni inte tycker att det är okej att jag skriver så mycket! NI får gärna fortsätta skvallra om hur synd det är om Mimmie som har en sådan hemsk mamma som skriver så mycket privat, eller rent av ringa hennes pappa och tala om det för att ställa in er hos honom. Jag skiter nämligen i det!! Detta är MIN blogg!

Har ni något att säga/tycka så stå för det och kom till mig direkt med era åsikter. Men eftersom ni känner mig så vet ni ju också att jag skulle sätta mig lite på tvären om ni gjorde det, och det är väl det NI inte kan ta. Det härligaste är att jag vet att NI kommer att läsa även detta inlägg.. Jag vet även att ni kommer att fatta att det är just ER jag skriver om.

Men jag ber er.. Kalla mig absolut inte för er vän!! Det kommer nämligen aldrig att hända.. någonsin!

Så med det... gå o dra nåt jävligt gammalt över er!!!

Det finns en tjej i min lilla stad jag bor.. Jag träffar henne allt för sällan tyvärr. När Mimmie blev sjuk så vet jag att hon blev ledsen och att hon verkligen brydde sig om hur allt gick under den tuffa tiden. Hon skrev aldrig något till mig, men hon fanns alltid med i bakgrunden på något konstigt sätt. Det är lite konstigt med denna tjejan för jag känner henne inte så väl alls utan vi har stött på varandra genom en gemensam vän. Jag startade en insamling i Mimmies namn till cancerfonden och jag lovade att ge alla en kram när jag fick möjlighet. Listan är lång och många kramar man per automatik när man träffar dom, men den här kramen till denna tjejan har jag verkligen längtat efter.

I går kom den... Bamsekramen nr 1!! Det var en utav dom varmaste kramarna jag har fått i hela mitt liv.

Puss o kram

Det är lustigt hur annorlunda saker o ting kan bli. Innan har man (läs jag) inte direkt njutit av tillvaron på jobbet. I denna lilla blogg ska jag inte hänga ut något företag men.... ni som känner mig vet ju vart jag har jobbat innan och hur det ändå gick till där.

Nu möts man av leenden, glada miner, smidiga okomplicerade problemlösningar och ett glatt Hej varje dag! Jag trodde nästan inte att det fanns faktiskt. Här ser man en möjlighet hos varje enskild individ trots att det är en stor arbetsplats. Jag säger Hej och Hejdå säkert 100 ggr på en timme varje dag.. och jag VILL inte sluta för att jag är så glad över att nästan alla tar sig tid att ens säga Hej och Hej då till mig. Folk på kontoret kommer in till mig för att presentera sig och säga några ord.. småprata lite..I Love It!!!

Jag är bara så himlans nöjd över att jag tog steget att säga upp mig för att gå vidare med något som jag inte ens visste fanns. Det va så himla tufft att inte ha något att gå till och att pengarna som INTE rullar in som dom ska, men det var värt det! Jag kan nog faan inte ha det bättre än jag har det!

Puss på er alla blåmesar

Det finns verkligen en orsak till att avundsjuka har "sjuka" med i sitt lilla ord. Jag ska fatta mig kort ang. detta, Jesper har köpt en Iphone4s och jag ÄR avundsjuk!!! Så avundsjuk att jag till och med blev sur på riktigt!! PÅ RIKTIGT!

Nyår var en riktig höjdare. God mat, goda vänner, härlig musik, lite spel, kort och dart. Jag fick nog världens finaste nyårsbukett av Susanne o Magnus med, jag har med handen på hjärtat aldrig fått någon vackrare bukett någonsin och jag vårdar den med själ och hjärta så länge den nu vill hänga med. Blommor är underskattat och så roligt att få!!

Jag är ju inte mycket för nyårslöften då dom liksom på något konstigt sätt alltid bryts.. kan det va för att man oftast kanske är lite överförfriskad när man dyrt o hederligt lovar att sluta röka, banta och spara pengar i heeela sitt liv så att man kan juta av livet när man är 65..? Vad ska man njuta av fram tills man har fyllt 65 då? Då är man liksom i slutskedet av livet och jag trodde man skulle njuuuta av livet nu..

Har även blivit ett år äldre och ett år klokare!!

Man ska inte ta skit helt enkelt. Det är inte värt det.. jag lovar.

Man ska vårda sina vänner för dom riktiga vännerna är få, och det visar sig tydligt med tiden.

Om livet ger en en andra chans så ska man ta vara på den.. Vad fort det kan vända. Ena dagen är man lycklig och andra dagen ser man döden i vitögat.

Jag känner att med Mimmies cancer så har jag verkligen blivit en klokare och bättre människa . Jag känner att genom att säga upp mig från jobbet så har jag blivit en smartare och tuffare tjej med massa skinn på näsan som vet vad jag INTE vill. Det har varit tufft och jobbigt med många tårar, men det har hjälpt mig på ett bra sätt.

Inget ont som inte för något gott med sig!

Puss o kram på er mina vänner

Hoppas att ni får en underbar Jul allihopa. Hoppas tomten kommer med ett litet paket till var och en, men framför allt så hoppas jag att ni inte sitter ensamma och grubblar en dag som denna.

Personligen så tycker jag att julen är barnens dag men jag skänker ändå en tanke till alla vuxna som behöver det idag. Mycket har hänt den sista tiden och de nära kommer en lite närmre. Jag trodde inte det var möjligt då man ändå står varandra så nära man kan, men man kan Alltid komma någon lite närmare. En far har gått bort, en nära vän har gått bort och jag känner egentligen ingen av dom men det känns i hjärtat ändå när man förstår hur älskade dom var. Jag tänker på Dennis.. en 17 årig kille som ligger inne på US i Linköping. han får INTE komma hem idag.. Han kanske inte ens kommer hem någonsin. Jag tänker även på hans mamma som jag vet sitter där med honom idag.. alla dagar..

Så tänker jag på mig själv lite. Jag har allt, alla.. Jag hade EN önskan till Jul och den slog igenom, men kampen fortsätter för så många andra. Alla är inte så lyckligt lottade som jag är. Glöm inte det, jag kommer aldrig glömma.

God Jul mina älskade vänner, nära o kära!

http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Insamlingar/?collection=5966

Nu är det snart JUL, och jag som inte skulle julstressa något stressar in julen som aldrig förr! Fram till idag så har inte en julklapp köpts, ingen skinka har kokats, ingen julmat har fixas.. Lite julgodis och bak har vi givetvis hunnit med, men det finns ju mer att göra.

Men lyckan har ju knackat på vår dörr och det innebär att tiden blir mindre!!

Jag trodde bara att jag skulle få se Ann-Louise ett par timmar på julafton, men hon kommer att vara med oss mer eller mindre hela dagen :)) Hur glad blev mamman då tror ni?!

Mitt nya jobb är såå roligt och givande! Jag får så mycket feedback från mina snälla kollegor och dom hjälper mig så att jag kommer på fötter.

I dag jobbade jag själv i receptionen för första gången och det är bara att köra hårt. Även om man jobbat med liknande arbetsuppgifter innan så är det som att börja om från början.. Nya datasystem, nytt telefonsystem, nya människor och massa namn att hålla koll på (ni som känner mig vet att jag och namn INTE går ihop alls) men I LOVE IT!! Kontorstider.. inga helger.. Jag har det så in i H****TE BRA helt enkelt!

Mimmie va och tog prover igår (eftersom hon har haft halsfluss) och hon tog dessa prover UTAN emla :)) Men det är klart.. efter att ha blivit stucken ca 298 gånger så kanske även den donnan börjar vänja sig. Hon mår BRA den där ungen och då blir man ju så glad.

Fjutt då.. jo tack, han lallar på som vanligt. Han vill INTE ha jul och anledningen till det är den där himlans tomten som kommer och lämnar paket varje år vid den här tiden. Eftersom han är väldigt envis så kan inte tomten muta honom med paket ens... Ingen tomte ska komma o ge honom massa grejer, det går inte minsann hahaha.

Det känns som att min jul är fixad innan jag ens är färdig. Lyckan kom och knackade på vår dörr och det va nog på tiden.. Vad behövs mer liksom? Jag har ju allt, jag har ju alla hemma.. halvfriska är vi med och det är inte fy skam!!

Sen har ni ju gett mig, er och väldigt många andra en jättefin julklapp :) 10150 kronor till cancerfonden.

Puss på er alla nissar och kärlek till er alla, jag har massor så jag delar gärna med mig! 

I morgon börjar jag mitt nya jobb! Det känns hur bra som helst faktiskt. En liten lagom nystart faktiskt.. en tjänst på 50% i receptionen på GGP. Allt gick så fort, och med det menar jag inte att det är fel på något sätt men det har gått i racerfart! Sökte jobbet på fredagen, dom ringde på måndagen, jag var där på tisdagen på interjuv, dom ringde på fredagen och sa att jobbet är MITT och jag börjar på måndag :) Hur kul som helst!!

Grejen med det här jobbet är ändå att det är DET jag vill, och DET jag kan. Jag har ju jobbat med liknande arbetsuppgifter innan, sen är ju alla barn i början.. Men det känns så himlans bra bara.

I helgen har det verkligen varit full rulle, men på ett bra sätt. Fredag så firades det (nya jobbet) med bubbel. Lördagen så vaknade fjutt med feber och det såg ut som att vi skulle få ställa in middagsplanerna för kvällen.. men han piggnade på sig och vi hade en superrolig kväll med mat, vin, spel och mycket skratt!! I dag har vi spenderat dagen med våra "stalkers" (ni vet vilka ni är.. alla 4) hahaha...

Nyårsplanerna är färdiga med :)) Ett par goda vänner, en 3 rätters och lite spel, varken mer eller mindre! Jag känner inte för en stor sammanställning, jag vill ta det lugnt och det ville dom också så det ska bli så skönt att bara mysa in det nya året! Det känns som att man har haft rätt fullt upp och sjukhus hit o dit bla, bla, bla så.. lite god mat i goda vänners sällskap är precis vad jag känner att jag orkar med och vill.

Jag vill ha måndag nu (helst igår) så det blir tidigt i säng för den här donnan ikväll! Sussa sött era godingar :)

Lilla halsflussen kom och knackade på Mimmies dörr (å bara klev in) i tisdags. Det är kaske inte hela världen om man INTE är nyopererad, men är man det så blir det en ganska stor grej. Ringer avdelningen, åker in till LUS, dropp, röntken, medicin, mer dropp och massa blodprov. Summa kardemumma av den resan slutade med att flikkan blir inlagd. Inte nog med att hon blir inlagd, hon blir dessutom isolerad i sitt lilla rum pga smittorisken, en gul varningstriangel sitter numera på dörren på sal 211 avd 103, vilket vi givetvis förstår.. men ändå..

Man har lite lust att ruska om tösabiten lite och säga SLUTA va sjuk nu.. Gå o bajsa med dig.. sluta febra dig sådär.. Sen kommer man på att det kanske är en själv som behöver en omruskning i stället för om man tänker efter så:

1. Kanske det inte va en superduperbra idé att släppa iväg henne till skolan pga infektionsrisken.

2. Kanske skulle man haft lite mer koll på vad och hur hon äter.

3. Kanske jag måste börja fatta själv vad läkarna verkligen menade med sjuksriven till EFTER jullovet. 1+1=2 liksom!!

Men man blir ju så glad när det går lite bra också efter allt! Självklart ska hon väl gå till skolan om hon känner sig pigg, och självklart ska hon ju kunna äta lite onyttigt och fel om hon mår lite bra av det.. hon åt ju inget på 15 jävla dagar!

Nu är det som det är och nu är det "hålla huvudet högt" ett tag igen.. Om en vecka så kanske vi skrattar lite åt hur dumma vi verkligen är, men just nu känns det lite motigt igen..

Ha en underbar kväll era monsterdiggare!