Jobbigt att fylla år snart och ha en jävligt knepig önskelista. Har liksom inte "firat" min födelsedag på 2 år då lite annat viktigare har stått på priolistan. I år VILL jag verkligen bli firad på så sätt att jag ska slippa planera, handla, styra upp, fixa och trixa, baka osv. Jag har även berättat det för Jesper vilket ger honom en chans att ordna nåt oförglömligt för mig vilket jag vet att han fixar galant (med lite hjälp och lite pikar om vad jag inte vill ha eller göra). Jag har inte velat fira nåt speciellt tidigare för det har känts så oviktigt på nåt sett, och min önskan har varit friska barn. Nu är barnen friska och jag har funderat ut önskningar... och på riktigt så tar dom inte slut!!! 

Wookpanna

En tjejkväll

En fest

En middag med vin hemma

biljetter till Winnerbäck (han spelar i okt och jag fyller i nov)

En helg på Muskö med Tessan

En spaweekend

En kryssning

En hårfärgning och klippning

Fotvård

Yankee candle i mängder

En ny matta

Ett bad i lugn och ro

.... och massa massa massa mer annat obetydligt men viktigt... 

När jag tänker efter väldigt noga så är dessa saker något som är viktigt och betydelsefullt i dagsläget, men går jag tillbaka lite i tiden... typ 2 år så va det viktigaste just då att få lämna Mimmie på sjukhuset för att åka hem till Ann-Louise som hade köpt en tårta till mig och sitta med henne ensam och mysa i en timme... Åka tillbaka till sjukhuset för att höra Mimmie viska grattis...

som sagt, idag är idag och egentligen fyller jag bara år och tro mig när jag säger att i år ÄLSKAR jag att fylla!! 

Sug på på den ni <3

Idag kom jag på mig med att va egoistisk till tusen, givetvist så tänkte jag om men egot tog över igen och igen. Såhär är det.. Jag saknar min vän! Jag saknar morgonfikan, spontanbesöken, kramarna, hennes tokiga resonemang, hennes gnäll och allt det där som gör just henne till en underbar vän. På onsdag hoppas jag dock på att få den där kramen som vi båda behöver. Onsdag ja... Alex ska sövas och kolla sina höfter som går ur led titt som tätt. Trots att dom "bara" ska undersöka, mäta, dra höften ur led med flit för att dra tillbaka den så känns det lite oroligt i magen. Sövas.. Plågas.. Stackars lille plutten. Det går nog bra, men det gör lite ont i hjärtat då Alex inte är helt överens med sjukhusmiljön och läkare. 

Nåväl, idag är det fredag och ikväll kommer lillstrumpa Ann-Louise hit och har fredagsmys med oss och tacos står på menyn. Trevlig helg på er alla där ute i höstrusket, glöm inte att krama om nån som behöver det.

Fialialej 

...dör... Så ska jag göra det jag gör just nu.
Bry mig om andra, tänka att det alltid finns någon som behöver mig, är beroende av mig, precis som jag är av den. "Klyschan" det finns alltid någon som har det värre än mig..finns där och gror, och tro mig när jag säger att så länge jag tänker så är jag stolt över mig själv!! SÅ ÄR DET!
Oftast så är ett ögonblick, ett skede i livet som får en att blicka framåt, bakåt eller bara stanna upp. Ibland så säger ögonblicket mer än vad som behövs... Eller så behöver man ögonblicket för att veta ATT man behövs.
Hmm.. Jag kommer aldrig bli klok på livets prövningar och tyvärr kommer det att göra mig sömnlös många nätter!
Det märkliga är att hur man än önskar att INGEN får uppleva vissa saker, känslor i livet som man själv har gjort så kommer det så småningom ikapp en. Känslan som du bär, finns här.. Och tro mig hjärtat, du är inte ensam. Du fanns där för oss och vi finns där för er!
För några år sen så skrev jag såhär i min blogg

1 timme..

..Skulle räcka just nu..
Tänk om någon kunde ta mig till ett litet rum som var helt isolerat.
Jag skulle vilja och behöva vara helt själv i detta lilla rum i 1 timme för att ställa mig och skrika rakt ut i tomma intet, högt och länge.
Slita mitt hår en aning, spy lite..
Skrika ut mina dumma frågor och hoppas på svar..

1 timme skulle inte förändra något, men det skulle lätta på trycket att få skrika rakt ut..


Känslan över att få lätta på trycket, den är obotbar innan man tillåter sig att känna själv.

Du/Ni är tu utav det starkaste människorna jag känner och jag vet att det inte hjälper... Men jag kommer att finnas här för er i den storm NI har just nu.
Ensam är stark så länge det finns stödhjul att luta sig mot i kurvorna. Älskar er!!

Snart är det helg minsann och den är fullbokad :) Vi flyttar ut fredagsmyset till båten och åker en sväng på sjön! Alex är så nöjd med den idén att han helst vill åka ut NU, och jag ångrar att jag nämnde ordet båt redan idag. På lördag åker Alex till Marek och övernattar hos farmor och farfar och vi....åker förstås ut på sjön igen. Jag älskar soliga höstdagar och att mysa vid en brasa på en ö. En helg på sjön behövs och jag ser verkligen fram mot det!
Det är snart 2 år sen våra hjärtan gick i tusen bitar och Mims fick sin cancerdiagnos.. Mycket har hänt på dessa 2 åren, men det viktigaste är att hon har blivit piggare nu. Man värderar på riktigt tiden med barnen på ett helt annat sätt. Man vet inte innan att ens tonåring blev tvungen att bli vuxen för fort. Att den lilla fisen skulle behöva sova utan sin mamma allt för många nätter.. Eller att den stora tjejen skulle orka alla motgångar som hon fick med sin sjukdom. Men jag vet idag att mina barn är dom starkaste modigaste och mest förståndigaste ungarna som finns!!
Trevlig helg på er!

Lycka är en utsträck hand.. Det räcker ganska långt ibland.

Lycka är en utsträck hand.. Det räcker ganska långt ibland.

Hur många gånger kan man säga förlåt utan att ordet får känslan av obetydelse? Vad är det som säger att magkänslan stämmer när det krävs en främling att få en att tvivla? Varför ska tvivel finnas och vem säger att man väljer små konflikter?Vad händer med känslor när hjärtat blir svagt? Vem sa att hjärtat ALLTID vinner? Vem vann?

Hur man än försöker släppa vissa saker så kommer det ikapp en. Idag är en jävligt dålig dag kan jag erkänna.. Jag har haft en underbar helg och verkligen släppt taget om jobbigheter, kopplat av och lagt tankarna åt sidan.. Men morgondagen kom för fort och tog över känslan av lugnet och tryggheten. Mycket händer just nu och saker man inte kan styra över. Idag kom det lite över mig som en kalldusch.. Det är jobbigt att ta hand om det man har inombords på ett "bra" sätt.. Finns det ett bra sätt. Man är säker, sen osäker.. Man sårar, man blir sårad, man ömkar, man blir ömkad.. Man älskar och blir älskad!
Har jag sagt att jag har så fruktansvärt förståndiga barn?! Ann-Louise läser av mig som en bok och det är så skönt att prata med henne!! Om man skulle ta och lyssna på sig själv, hjärtat och förnuftet en stund och börja leva! Sluta tänka på hur det kan bli och ta morgondagen för vad den är.. Och allt med den!! Allt vad det innebär. Sorg, lycka, kärlek och framför allt hälsan..

Fuck Cancer!!!