Idag har jag bestämt mig. Jag bestämde mig i och för sig redan igår, men idag blev det på riktigt bestämt. Jag har en jättelång väg att vandra men jag kommer att göra det för en god sak även om den inte hjälper alla tyvärr.. Jag har en vän att vandra med så jag behöver inte göra det själv och det känns bra. Denna vän stöttar mig i allt och det känns så skönt!

I dag är en dag där man ska älska lite mer än vanligt känns det som.. Det betyder inget för mig att en endaste dag är fylld av kärlek för jag har det varje dag även om jag blev glad över blommorna. Jag är älskad.. och jag älskar.. varje dag.

Jag har även gråtit en liten skvätt idag och det bara för att jag tycker att livet är förbannat orättvist!! Det är så mycket man vill göra men inget hjälper.. Tänk om JAG kunde förändra, men det kan jag inte.

Idag blev jag påmind om hur bra vi egentligen har det och vilken tur vi har haft hittils.. det måste hålla i sig!!!

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något..

..kom hit, för jag saknar dig. Jag har längtat nåt så in i bomben efter dig.. du finns i mina planer varje dag. Jag vill liksom bara börja greja. Greja med båten lite, fylla på lite här o där, lite nya inköp, lite pyssel. Känna att solen faktiskt värmer, bli ordentligt sugen på att klä av sig, känna att altanen o trädgården lockar. Slippa överdragsbyxor på fjutt..

Ta en dag i taget har varit mitt motto sen 22 september, men jag ändrar det nu till en årstid i taget.. och våren kommer till mig snart.

Även om det har snöat och varit kyligt ett tag nu så känner jag ändå att det går åt rätt håll, åt mitt håll :)

Carpe Diem är en så jävla uttjatad och tråkig meninig så att jag snart spyr om jag ser den meningen igen men... fånga stunden, fånga ögonblicket, fånga livet är kanske bättre! Jag behöver dock inte fånga livet, livet fångade mig och det är jag så lycklig över.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något...

puss på er era snusmumrikar!!! 

Det är så svårt att tacka folk för allt dom har gjort för en, men Mimmie ville det och det blev en dagens ros i Corren   Älskar dig Mimmie! DU borde få årets ros för att du är så duktig!!

Jag vill tro att man klarar det mesta själv, men jag vet av erfarenhet att man klara det bättre om man är fler.Den där cancern har tagit över mycket av min grubbeltid och med all rätt.. Just nu ligger pappa Hasse på operation och ska ta bort en cancertumör och jag är orolig, rädd, ängslig. Det måste ju gå bra, men känslan över att det kan uppstå komlikationer finns med mig. Jag vill inte det här längre, jag tycker att det räcker nu.Jag pratade med pappa igår och frågade om han var rädd och han sa att nu har han oroat sig i två månader så nu ska det bli skönt att få det här gjort. Det får gå som det går.. Jag vet dock att han är lite rädd och ängslig för sånt hör man på någon. Men jag förstår om han inte vill säga det till mig. Jag frågade honom om han vill att jag kommer, men det vill han inte. - Vad ska du göra här när jag bara sover?? Ja, sant men jag vill kramas.. Varför händer allt på en gång??? Det finns en till tjej som har cancer. Hon fick besked samtidigt som Mimmie och då reagerade jag med att sucka och tänka på henne till och från.. nu när Mimmie är piggare så har tankarna till henne blivit fler och mer omfattande. Anledningen till det är att jag verkligen bryr mig om henne. Jag känner henne inte så bra men jag känner med hennes familj. Det är inte rättvist för hon är en sån sprudlande glad mamma o mormor o fru och jag vill att hon ska vara det länge till. Hon har mått såå dåligt över beskedet och vem faan skulle inte göra det? Jag vill bara åka till henne och ge henne en kram och säga att det finns hopp.. ge inte upp.. du är inte ensam..Men man känner sig nog ensam, liten och rädd.. och det finns ingen som kan säga eller göra något för att det ska kännas bättre.Jag funderar på att starta en insamling till cancerfonden igen. Det känns som att det är något, samtidigt som det känns som att jag skulle vilja att den fortsätter tills alla ÄR friska. Kan man sätta den på fem år tror ni? Hur mycket kan man göra på fem år? Om fem år så vill jag att Mimmie o Pappa Hasse och den där sprudlande S finns här, friska och glada. Ensam är säkert stark, men jag vet att man är starkare tillsammans.

Det har hänt mycket de senaste månaderna. Jag har just laddat ner bilder från telefonen till datorn och det är ju så roligt att titta på dom för man blir påmind om vad man har gjort och med vem. Nu när Mimmie är hemma igen och pigg som en mört så kommer jag att lägga ut bilder i Mimmiekategorien från sjukhuset och som alltid så är det helt FRIVILLIGT att gå in och titta på dom. Jag har sagt det, men säger set igen... Mimmie har självklart sagt att det är okej... Men först lite bilder från i våras till nu :))                                                                                                           

Jag är rik... det kan ni se på bilderna :) Rik på kärlek

Åh, det är så mycket jag längtar efter just nu.. Framför allt så längtar jag efter sommaren givetvis, men det är mer. Sova, äta ute, gå ner i vikt, köpa fina kläder, bada ute i sjön, midsommar, pengar, en ny telefon, pengar, en ny bil, pengar... ja, så kan det fortsätta hur länge som helst egentligen.

Det är ju bara saker.. men jag längtar även grymt mycket efter Lina, Tessan, Totte o pappa i Stockholm med :((

Allt som står på min längtalista är sånt som jag KOMMER att ha/göra inom en snar framtid hoppas jag, men först ska jag bara tjäna lite mer pengar än vad jag gör just nu...

Jag o en vän pratade om avundsjuka härom veckan och jag sa - Jag är minsann inte avundsjuk på nån, jag har det så himlans bra.. bla, bla, bla..

Med tanke på min lista ovan, så kan jag säga att jag tar tillbaka det jag sa om avund.. Jesper och Mimmie köpte en ny telefon, alla sover mer än mig.. till och med spädbarnsföräldrar, Jenny går ner i vikt, Joanna kommer säkert att köpa fina kläder snart.. o jag är GRÖN AV AVUND!!!!

Men jag har i alla fall sökt nytt jobb (inom GGP) så jag är glad över det!! Vi är på väg mot februari och det är lite närmare våren än januari och det är jag superhappy för... Friska är vi med och det är det bästa av allt!! Så varför gnälla egentligen???

.....För att jag är tjej kanske.... hahaha

Puss på er era fisar!!

Jag är även trött på puckon! Puckon som bl.a läser min blogg för att dom ENBART är nyfikna. Inte av omtanke eller för att det är roligt, utan bara för att dom ska kunna gnälla över den efteråt. JA, jag skriver mycket om mitt privatliv. JA, jag har skrivit mycket om Mimmies cancer. JA, jag kommer fortsätta skriva vad faan jag vill även i fortsättningen. Det enda problemet är egentligen att NI läser den. Sluta med det då om ni inte tycker att det är okej att jag skriver så mycket! NI får gärna fortsätta skvallra om hur synd det är om Mimmie som har en sådan hemsk mamma som skriver så mycket privat, eller rent av ringa hennes pappa och tala om det för att ställa in er hos honom. Jag skiter nämligen i det!! Detta är MIN blogg!

Har ni något att säga/tycka så stå för det och kom till mig direkt med era åsikter. Men eftersom ni känner mig så vet ni ju också att jag skulle sätta mig lite på tvären om ni gjorde det, och det är väl det NI inte kan ta. Det härligaste är att jag vet att NI kommer att läsa även detta inlägg.. Jag vet även att ni kommer att fatta att det är just ER jag skriver om.

Men jag ber er.. Kalla mig absolut inte för er vän!! Det kommer nämligen aldrig att hända.. någonsin!

Så med det... gå o dra nåt jävligt gammalt över er!!!

Det finns en tjej i min lilla stad jag bor.. Jag träffar henne allt för sällan tyvärr. När Mimmie blev sjuk så vet jag att hon blev ledsen och att hon verkligen brydde sig om hur allt gick under den tuffa tiden. Hon skrev aldrig något till mig, men hon fanns alltid med i bakgrunden på något konstigt sätt. Det är lite konstigt med denna tjejan för jag känner henne inte så väl alls utan vi har stött på varandra genom en gemensam vän. Jag startade en insamling i Mimmies namn till cancerfonden och jag lovade att ge alla en kram när jag fick möjlighet. Listan är lång och många kramar man per automatik när man träffar dom, men den här kramen till denna tjejan har jag verkligen längtat efter.

I går kom den... Bamsekramen nr 1!! Det var en utav dom varmaste kramarna jag har fått i hela mitt liv.

Puss o kram