Enligt Fjutt så är det han som bestämmer.. Enligt Jesper så är det han som betämmer (tillsammans med mig), men grejen är att Fjutt bestämmer över Jesper,  men inte över mig. Därför så har Fjutt slutat fråga mig om saker där han vet att han kanske får ett nej, han går i stället förbi mig och frågar pappa i stället. Även om jag står precis brevid pappa och säger nej lilla vän.. så tittar han inte på mig, lyssnar inte.

Jag tar inte så hårt på detta faktiskt utan tycker att Jesper kan lösa detta själv. Det är ju inte direkt så att vi inte har pratat om den här situationen här hemma, J vet vad jag står och han vet vad som är ok och inte ok. Vi uppfostrar olika jag o J och det är inte konstigt att lillkillen blir förvirrad.. Jag försöker givetvis få J att göra som jag, utan att han ska tro att jag medvetet påverkar honom... INTE FÖR ATT HANS SÄTT ÄR DÅLIGT RAKT IGENOM! Men jag tror mer på tydlighet och konsekvenser..

I fredags så åkte maken ut på sjön efter jobbet och jag och fjutt blev själva över natten, hur mysigt som helst. Han var en ängel (småutbrott) och inget tjafs när det var sängdax.. natti natti.. Vaknade på lördagen med ett leende och var på strålande humör.. sen kom pappa hem... och det bara tvärvände!! VARFÖR??? Sen vände det visserligen igen när vi kom ut till Marek och humöret var strålande igen. Vi gick tipspromenad, hade 5kamp, åt god mat och busade med kusinerna. Sen på söndagen var det dax igen... när vi kom hem så var det stora nonchaleramammadagen igen..Måndag, likadant.. gnälligt och pappigt värre..Då var J i och för sig pappaledig med men, gnället gick till pappan, gnället från pappan gick till mamman.. Gnället från mamman går till bloggen, och det är en jävla tur det!!!

Finns det någon som kan tala om för mig hur man ska göra? Varför är han så annorlunda med oss båda? Jag vill ju inte att han ska va så "jobbig" med J, samtidigt som jag inte vill lägga mig i.. Har fler såna här problem? En gör så, den andra gör så? Eller är det något som föräldrar mörkar för att få sig själva att känna sig bättre än andra? I sånt fall så får ni gärna hjälpa mig att lära mig att mörka!!

Nåväl.. vad är en bal på slottet? Ibland så måste man väl få gnälla av sig va??

puss

Jag har blivit lite smått anklagad och utdömd på sista tiden.. men jag kör en ärlig väg ändå.

Jag ÄLSKAR livet!! Det innebär allt som är med det givetvis. Ja, jag har varit och kommer förmodligen att bli vansinnigt arg på mina barn, typ svurit tillochmed.. illa men sant. Men jag har älskat desto mer. Jag är ju bara människa är min simpla förklaring till det beteendet. Jag älskar dom mer än ord kan beskriva och det vet dom om. (därav alla prövningar från dom) Trygghet är att känna sig älskad även om den som älskar en blir arg.

Ja, jag gillar.. (älskar) att gå på en redig fest ibland för att bli lite för full och skratta åt det dagen efter. Jag älskar även parmiddagar med god mat, dryck och spel. Jag gillar även att gå ut och dansa ibland även om jag är 36 år! Jag dansar dock aldrig nykter :))

Jag ÄLSKAR att åka ut på sjön.. med barn och utan barn ibland. Myset framför en brasa.. gitarren som klinkas på.. ett glas vin eller 2 (i barnsituationen)  5 glas i (utanbarnsituationen).

Jag ÄLSKAR wiikvällarna med Helen o A-C.. sjunger hellre än bra, men hemskt gärna och ofta.

Jag ÄLSKAR att vara hemma och mysa framför tvn med familjen.. spela skitgubbe med barnen, lekparken med fjutt, myset med familjelivet..

Som sagt.. Jag älskar livet. Jag kommer att fortsätta leva så som jag gör nu så länge jag orkar. Det bästa är att det smittar av sig.. för de flesta jag känner tycker och känner som jag.. smittsamt värre :))

.. börjar komma in i dom vanliga rutinerna igen. Skönt tycker vi nog allihopa. Det enda som inte är vanligt är väl att jag är hemma nuförtiden. Jesper tycker att det är skönt då tvätten blir tvättad, hemmet städas, allt plock och packning till fjutt är fixat, alla läkarbesök med fjutt gör jag osv. För innan har ju han med fått äran att hjälpa till med en del saker, men nu... Hej älskling :) Kom in och bara va... allt är fixat o klart vettu! Grejen är att jag verkligen gillar det med!! Att ha allt klart och ändå få tid över till en promenad med fjutt, eller ett åkaivägofikainfall.. tiden finns äntligen :)) Det är dock inte lika roligt den 25:e varje månad...

Igår så var vi hos Alex bästis Max och lekte, det var lite konstig känsla faktiskt...

Jag och Pernilla kunde sitta och fika och prata och skratta åt barnen som lekte, det är inte vi så vana vid vill jag lova. Båda grabbarna har ju ett handikapp och det är ett evigt rännande efter dom för att... hjälpa, torka, anamma, lyfta, visa, banna, rätta, trösta, roa, förstå... ja, sånt där vi är vana vid att göra SAMTIDIGT som vi försöker att fika och prata med varandra mammor emellan. Igår var bådas assistenter med :)) Lyckliga barn=lugna, lyckliga föräldrar. Vilken märkligt skön känsla, helt otroligt att vi fick våran mammortid.

De hoppade på stutsmatta, fikade, hoppade lite till, tjoade och lekte spöke, killades lite, och sen kom Max bror Dennis med vattenpistoler och lyckan var total.. Jag har även märkt på fjutt att är en assistent med honom, så vill han helst inte va med mig alls och det är faktiskt skönt. Det betyder ju att han har roligt och känner sig trygg. Sen är ju mamma ALLTID mamma... och det är ju tur ;)

Det nappar lite här o där på jobbfronten med vill jag lova... Inget är dock klart på något sätt eller vis ännu, så jag är tyst liiiite till...

puss

Jag var lite rädd för "idag", just bara för att jag vänta på ett svar. Inget svar har kommit än, så jag fortsätter väl att vänta ut måndagen..

Helgen har varit lite blandad måste jag säga. På fredagen så var jag ute och åt med mina fina flickor + Lina. Barnen fick bestämma så det blev Golden :)) Oxfilé med klyftpotatis o kantarellsås.. gott, gott. Sen blev det soffläge kan jag säga..

På lördagen skulle vi ha spelkväll med Joanna och Niklas, men på morgonen så fick jag ett meddelande av Niklas att han hade andra planer, snopet värre. Men Joanna kom med bubbel så vi intog altanläge och bubblade o mös. Fjutt hade feber och var hängig, men han var med i alla fall en stund. På natten kom spyorna.. och på morgonen med.. magsjukan var ett faktum :((

Idag däremot så är det andra bullar! En superpigg fjutt som är sitt rätta jag och gärna visar tydligt och högt att rastlösheten börjar komma efter 3 innedagar med mamma o pappa. I morgon blir det skola för honom kan jag ju säga..

Så nu är det bara att vänta ut måndagen.. vänta på svar.. om det nu kommer något..

Ja, ja vad är en bal på slottet ;)

puss

Hur gick det igår då? Jo.. det kan jag inte svara på tyvärr, det är så svårt att säga. Jag var verkligen så nervös och när man samlas i ett rum med dom andra 40 sökanden så börjar man genast analysera de andra.

-Jaha, har du jobbat med detta tidigare? Frågade en annan sökande mig..

-Eh, näe det har jag inte gjort.. har du?

-JADÅ, i mååånga år...

Jahopp, tänkte jag. Då går hon före mig. Sen är det bara 38 till att analysera... jippie!!!

Fördelar för mig är: Jag har körkort och tillgång till bil. Jag har jobbat administrativt. Jag har livserfarenhet. Jag kan börja på en gång.

Nackdelar är: Att jag kände att jag va nervös. Att jag stakade mig lite på en fråga dom ställde. Att jag inte alls har jobbat med detta tidigare. Att mitt självförtroende försvann när jag märkte att jag inte kunde läsa av han som interjuvade mig.

Fler nackdelar än fördelar alltså... Det känns inte bra.

Men jag tror att om jag går vidare till en andra uttagning så får jag nog reda på det senast på måndag. Har jag inte hört något då så är det rätt så kört tror jag. Detta ska ju nämligen vara igång till nästa vecka helst... Så alltså kommer uppdatering nr 2 på måndag gällande jobbet.

Håll nu tummar o tår för mig är ni snälla!!!

Puss

Åhhh, jag är så jävla nervös så jag snart bajsar på mig.. Det är inte likt mig faktiskt, jag brukar ta det som det kommer och se vad som händer. Jag tror att det kan vara bara för att det är ett jobb som jag verkligen vill ha. Inget.. jag sökte för att jag måste, utan.. jag sökte för att jag ville.

Jag kan inte riktigt koppla av, och tänker hela tiden.. hur ska jag bete mig? Fan Fia, säger Jesper, va dig själv.. hur svårt är det då..

Ja, men det var just det. Tänk om jag själv inte duger? NOG OM DETTA! Jag kommer med en uppdatering i kväll tror jag :)

Fjutt är inne i en liten period i livet igen.. skolan har börjat, vilket är kanonbra (och skönt för mig). Men med det kommer ju lite trots tillbaka.. Det är inget ovanligt alls, men jag är lite smått trött på trotser..

Som tur e (för mig) så går det aningens bättre med mig än Jesper. Fjutt har nämligen lärt sig att det går att köra med pappa mer. Pappan är lite snällare än mamman i vår familj. Nåja, det drabbar J lite mer och det är han medveten om.. men det är ju så svååårt att vara konsekvent ibland. Så säger fjutt: Inte mamma, baaara pappa :)) Han är rätt så smart den grabben, eller smartare än pappa i alla fall ;)

puss

Harkel, harkel..

Med risk för att detta inlägg kan komma att likna en kontaktannons så vill jag bara tala om att jag är lyckligt gift sen 6 år tillbaka i tiden.

Jag är en överviktig, men ganska hyfsat snygg, cool 36 årig 3 barns mamma. Gift med Jesper (som förövrigt fyller år idag). Min dotter Mimmie (som jag har med Thomas) är 18 år och pluggar sista året på barn o fritid här i hålan Tranås. Min andra dotter Ann-Louise (Som jag har med Martin, där hon även bor på heltid) är 15 år och går i 9an, hon ska satsa på att gå bygg på gymnasiet vilket jag givetvis stöttar till 100%. Sen har vi (jag o Jesper) Alex ihop. Alex är 7, snart 8 år och han har Down Syndrom. Hans mål i livet just nu är att bli en stor kille, men det kan variera från dag till dag..

Så nu har vi gått igenom ickekärnfamiljen, och presenterat kärfamiljen i stället så nu kör vi vidare tycker jag.

I den här bloggen kommer det skrivas mycket om delar av familjen, mina tonårsdöttrar vill inte att jag skriver så mycket om dom så jag respekterar det. Men liite om dom med kommer alltid med ändå. Alex, eller fjutt som han kallas har dock inte så mycket att säga till om (än så länge). Sen är det ju så att med en fjutt i livet så händer det mycket jämt, så det är oftast han som det skrivs om ska jag erkänna. Jesper då.. jodå, han får vara med på ett hörn faktiskt vare sig han vill eller inte. Han är väldigt tålamodig med mig och han vet att jag ändå kommer att skriva om honom. Jag är väldigt ärlig i mina inlägg och eftersom det är MIN blogg så anser jag mig kunna uttrycka mina åsikter om saker o ting så det kommer ni få uppleva när ni läser mina inlägg. Jag tar gärna kritik då jag ser det som en utmaning till att bli bättre, sen kanske jag inte håller med alla gånger och då tar jag inte åt mig alls. Men det upskattas ändå, och välkomnas varmt!

Mer då: Snäll, öppen, kärleksfull, åsiktsoptimist, ärlig, slösaktig, egenkär, omtänksam, rolig, glad, envis, tjurskallig, övervi(kg)tig, sägervadjagtycker, rastlös, sjungerhellreänbra människa... en ganska enkel beskrivning på mig :))

Ett inlägg om dagen kan jag inte lova, men några i veckan ska jag nog lyckas klämma in.

Puss