...jag gnäller över att min lediga dag inte blev som jag hade tänkt så ska jag gå tillbaka och läsa det här inlägget för att påminna mig själv om varför det blir så. Jag har en son, en underbar härlig spillevink som kräver tid i form av möten, samtal och uppmärksamhet. Jag har en dotter som har haft cancer och vi har åkt till sjukhus mer än vi varit hemma (känns det som). Jag har en till dotter som jag vill spendera all tid med för att hon ger mig energi, jag älskar att springa över till gatan (när hon jobbar) för att få 10 minuter kärlek av henne. Jag har en man som lyssnar, ger komplimanger (när jag behöver det som mest) och älskar mig. Sist men inte minst så har jag vänner... Fina vänner, som vill umgås med mig för att dom saknar mig efter två, tre dagar.
Vem är jag att gnälla? Det är värt varenda minut av min lediga tid. Så.... Vem sjutton tror jag att jag är?
Puss