Idag tar jag mig tid att köra på hårt med en gnällmåndag. Försöker slå bort alla hurskadetgåtankar men huvudet lyssnar inte riktigt på det och funderingarna har övertaget. Nytt jobb, ny assistent, nya beslut, varslad, tömma lägenhet, arbetsutskott, interjuver, CVn, personliga brev osv. Det tar aldrig slut. Jag brukar sällan känna mig svag, men idag är jag inte stark nånstans. Tårarna är inte långt borta och panikkänslan är väldigt nära.
Trodde faktisk inte att jag skulle ta allt så hårt men har nog inte lärt känna mig själv så bra som jag bör ha gjort under dessa 39 år. Nåväl, ta ett problem i taget som en vän sa till mig. Då fokuserar jag på att leta ny assistent, läsa CVn och interjuva nu fram till på onsdag. På onsdag fokuserar jag på att (förmodligen) bli ledsen över att arbetsutskottet och dess nämndemän inte tar hänsyn till Alex behov. Sen går övrig tid till att söka nytt jobb (igen) och fixa i lägenheten. Nu blir det ett besök på tippen, see ya!
.. och ja, idag tycker jag synd om mig själv...