På nyårsafton så fick jag frågan om vad jag har för förväntningar och förhoppningar av 2014. Man tycker att man har klart för sig hur man vill ha det, men så är det ju inte ett dugg! Det dyker ju upp "hinder" på vägen som gör att man får upp dörrarna för andra möjligheter och vägar här i livet. Jag har sagt att det ska bli skönt att sparka 2013 i röven och säga hej då, men när jag tänker efter så har 2013 varit ett vägskäl i livet för mig och när jag tänker lite till så måste jag ändå säga att 2013 var mitt år! Efter år av ledsamheter, sjukhusbesök, och kriser i mängder så avslutade jag med att känna lycka. Jag är precis där jag vill vara i livet! Motgångarna gör en starkare och mer motiverad till att lyckas. Jag klappar mig själv på axeln och känner mig stolt över att ha valt lite sidovägar i stället för att gå rakt fram för sidovägarna gjorde oss starkare och vi har växt ihop hela familjen. Mina bästa minnen har jag från det gångna året. Cancergalan med flickorna, kvällsbaden med Alex, balkonghäng med Denise, Ville kom till världen, julafton som tomte.. Nyårsafton utan planer som slutade med en supermysig kväll med vänner. 2013 finns inte längre, men nog har det satt sina spår. Mina förväntningar för 2014 då... Ja, som vanligt så vill jag ha friska krya barn! Fortsätta med lite välgörenhet och ge pengar till Cancerfonden. Nu startar jag året med nytt jobb och attans vad spännande det ska bli! Vem vet vad 2014 har att komma med, men jag börjar året med att känna livet inom mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Återbesök.. Ångesten kryper inom mig innan jag ens vet om det bara kanske är en suddig bild det handlar om. Kommer hem från Sthlm och öppnar ångestbrevet. Välkommen på återbesök! Jamen tack så jävla mycket, det vill jag ju verkligen... Not! Hela ve...

Idag är det avslutning och man ser och hör lyckliga barn som längtar efter årets bästa tid. Hos oss är det inte riktigt så... Man går ifrån rutinen. Det kommer inte att läggas ut ett kort på hur överlycklig Alex är över denna dagen. Avslutningen i ky...

...jag gnäller över att min lediga dag inte blev som jag hade tänkt så ska jag gå tillbaka och läsa det här inlägget för att påminna mig själv om varför det blir så. Jag har en son, en underbar härlig spillevink som kräver tid i form av möten, samtal...

Jag vill inte skapa nån debatt på grund av detta inlägg... Eller skit samma förresten, debattera hur mycket ni vill om ni känner för det. Jag är trött... trött så förbannat på adhd. Eller rättare trött på folk som tycker att dom har rätten att skylla...

Idag sprudlade det inom mig. Vårkänslan kom! Ibland behövs inga ord.... Bara en jävla massa härliga minnen                            ...