...dör... Så ska jag göra det jag gör just nu.
Bry mig om andra, tänka att det alltid finns någon som behöver mig, är beroende av mig, precis som jag är av den. "Klyschan" det finns alltid någon som har det värre än mig..finns där och gror, och tro mig när jag säger att så länge jag tänker så är jag stolt över mig själv!! SÅ ÄR DET!
Oftast så är ett ögonblick, ett skede i livet som får en att blicka framåt, bakåt eller bara stanna upp. Ibland så säger ögonblicket mer än vad som behövs... Eller så behöver man ögonblicket för att veta ATT man behövs.
Hmm.. Jag kommer aldrig bli klok på livets prövningar och tyvärr kommer det att göra mig sömnlös många nätter!
Det märkliga är att hur man än önskar att INGEN får uppleva vissa saker, känslor i livet som man själv har gjort så kommer det så småningom ikapp en. Känslan som du bär, finns här.. Och tro mig hjärtat, du är inte ensam. Du fanns där för oss och vi finns där för er!
För några år sen så skrev jag såhär i min blogg

1 timme..

..Skulle räcka just nu..
Tänk om någon kunde ta mig till ett litet rum som var helt isolerat.
Jag skulle vilja och behöva vara helt själv i detta lilla rum i 1 timme för att ställa mig och skrika rakt ut i tomma intet, högt och länge.
Slita mitt hår en aning, spy lite..
Skrika ut mina dumma frågor och hoppas på svar..

1 timme skulle inte förändra något, men det skulle lätta på trycket att få skrika rakt ut..


Känslan över att få lätta på trycket, den är obotbar innan man tillåter sig att känna själv.

Du/Ni är tu utav det starkaste människorna jag känner och jag vet att det inte hjälper... Men jag kommer att finnas här för er i den storm NI har just nu.
Ensam är stark så länge det finns stödhjul att luta sig mot i kurvorna. Älskar er!!