Idag kom jag på mig med att va egoistisk till tusen, givetvist så tänkte jag om men egot tog över igen och igen. Såhär är det.. Jag saknar min vän! Jag saknar morgonfikan, spontanbesöken, kramarna, hennes tokiga resonemang, hennes gnäll och allt det där som gör just henne till en underbar vän. På onsdag hoppas jag dock på att få den där kramen som vi båda behöver. Onsdag ja... Alex ska sövas och kolla sina höfter som går ur led titt som tätt. Trots att dom "bara" ska undersöka, mäta, dra höften ur led med flit för att dra tillbaka den så känns det lite oroligt i magen. Sövas.. Plågas.. Stackars lille plutten. Det går nog bra, men det gör lite ont i hjärtat då Alex inte är helt överens med sjukhusmiljön och läkare. 

Nåväl, idag är det fredag och ikväll kommer lillstrumpa Ann-Louise hit och har fredagsmys med oss och tacos står på menyn. Trevlig helg på er alla där ute i höstrusket, glöm inte att krama om nån som behöver det.

Fialialej 

...dör... Så ska jag göra det jag gör just nu.
Bry mig om andra, tänka att det alltid finns någon som behöver mig, är beroende av mig, precis som jag är av den. "Klyschan" det finns alltid någon som har det värre än mig..finns där och gror, och tro mig när jag säger att så länge jag tänker så är jag stolt över mig själv!! SÅ ÄR DET!
Oftast så är ett ögonblick, ett skede i livet som får en att blicka framåt, bakåt eller bara stanna upp. Ibland så säger ögonblicket mer än vad som behövs... Eller så behöver man ögonblicket för att veta ATT man behövs.
Hmm.. Jag kommer aldrig bli klok på livets prövningar och tyvärr kommer det att göra mig sömnlös många nätter!
Det märkliga är att hur man än önskar att INGEN får uppleva vissa saker, känslor i livet som man själv har gjort så kommer det så småningom ikapp en. Känslan som du bär, finns här.. Och tro mig hjärtat, du är inte ensam. Du fanns där för oss och vi finns där för er!
För några år sen så skrev jag såhär i min blogg

1 timme..

..Skulle räcka just nu..
Tänk om någon kunde ta mig till ett litet rum som var helt isolerat.
Jag skulle vilja och behöva vara helt själv i detta lilla rum i 1 timme för att ställa mig och skrika rakt ut i tomma intet, högt och länge.
Slita mitt hår en aning, spy lite..
Skrika ut mina dumma frågor och hoppas på svar..

1 timme skulle inte förändra något, men det skulle lätta på trycket att få skrika rakt ut..


Känslan över att få lätta på trycket, den är obotbar innan man tillåter sig att känna själv.

Du/Ni är tu utav det starkaste människorna jag känner och jag vet att det inte hjälper... Men jag kommer att finnas här för er i den storm NI har just nu.
Ensam är stark så länge det finns stödhjul att luta sig mot i kurvorna. Älskar er!!

Snart är det helg minsann och den är fullbokad :) Vi flyttar ut fredagsmyset till båten och åker en sväng på sjön! Alex är så nöjd med den idén att han helst vill åka ut NU, och jag ångrar att jag nämnde ordet båt redan idag. På lördag åker Alex till Marek och övernattar hos farmor och farfar och vi....åker förstås ut på sjön igen. Jag älskar soliga höstdagar och att mysa vid en brasa på en ö. En helg på sjön behövs och jag ser verkligen fram mot det!
Det är snart 2 år sen våra hjärtan gick i tusen bitar och Mims fick sin cancerdiagnos.. Mycket har hänt på dessa 2 åren, men det viktigaste är att hon har blivit piggare nu. Man värderar på riktigt tiden med barnen på ett helt annat sätt. Man vet inte innan att ens tonåring blev tvungen att bli vuxen för fort. Att den lilla fisen skulle behöva sova utan sin mamma allt för många nätter.. Eller att den stora tjejen skulle orka alla motgångar som hon fick med sin sjukdom. Men jag vet idag att mina barn är dom starkaste modigaste och mest förståndigaste ungarna som finns!!
Trevlig helg på er!