Ibland så blir jag full i skratt när jag tänker på hur snabbt saker och ting kan ändra sig, hur människor uppfattar saker olika. Jag är en analytiker tex. Jag älskar (och hatar) att analysera saker som är sagt, gjort.. men när det väl kommer till kritan så släpper jag det ändå till slut för att jag blir trött på mig själv helt enkelt. Ett vanligt sms kan betyda många saker. Det beror helt enkelt på hur jag själv betonar det i huvudet, alla tecken, hur den andra människan uttrycker sig i allmänhet, stort/litet ordförråd osv. listan kan bli grymt lång i mitt huvud. Om jag skriver: Mår du bra? Sen får svaret: Visst!!! Då kan ju det tolkas olika i mitt huvud.. på 5 olika sätt.. minst..

Jag kan säga saker på ett visst sätt som säkert kan tolkas på ett tokigt sätt. Där kommer tonfallet in.. menar jag allvar, eller skojar jag? Sen kan man ju vara bekymrad på riktigt och ta till bekymradtonen, medans någon kan tolka det som ledsentonen. Sen har man ju bittra tonen, som kan tolkas som ironisk. Glimten i ögattonen kan tolkas som avunsjuka eller rent av elakhet. 

Allt beror på VEM det är man pratar med, eller VEM man väljer att umgås med. 

Där kommer jag till frågan som jag inte kan hitta svaret på hur mycket jag än letar..

Hur kan man få oro, bekymmer eller ledsentonen till att bli rent skitsnack? 

Om jag rannsakar mig själv lite så kan jag med handen på hjärtat erkänna att jag inte alltid är så snäll, inte alltid säger vad jag tycker rätt ut för att det kan såra, överdriver ibland för att göra historien mer häftig.. jag kanske till och med hycklar ibland för att jag inte tycker det är värt att stöta mig med någon. Jag kan säga elaka saker för att jag menar det just då, det betyder inte att jag menar det efter att jag har fått tänka igenom det. Jag kan spy galla över människors beteende, men inse att jag kanske är exakt likadan.. om jag tänker efter..

Meeen... Jag vet inte en enda i mitt umgänge som inte är som jag!! Jag vet dom som är värre och dom som är bättre, men jag vet ingen som inte säger saker som dom egentligen inte menar om dom får tänka till, är "tillfälligt" elaka, tar tillbaka "elakheten" när dom fått tänka till, är ironiska, säger mer än dom egentligen inte får, överdriver en aning osv. Det BÄSTA med allt detta är helt enkelt att mina vänner kan titta sig i spegeln och rannsaka sig själva en aning. Komma på att dom är helt vanliga människor som inte ljuger för sig själva för att sätta sig själva på den oskyldiga pedistalen som inte finns. 

Det är så skönt att efter alla år så har vi alla varandra kvar, för att vi känner varandra och vet hur vi fungerar! Ingen är bättre eller sämre än nån annan. Jag har hellre det där lilla hyckleriet med glimten i ögat i 10-20 år till med er i stället för att byta ut er. 

Med handen på hjärtat så känns det rätt så skönt att lätta på hjärtat lite i bland även om det gäller just DIG! För, för att kunna fortsätta vår vänskap så måste jag få irritera mig och störa mig lite på DIG. För om jag inte gjorde det och allt bara flöt på och vi bara tyckte lika och höll med varandra hela tiden så skulle nog vår vänskap va rätt trist. 

Skitsnack är skitsnack helt enkelt! Man måste inte snacka skit för att tycka, även om man inte pratar med just personen i fråga om just den.. Man måste lätta lite på trycket för att känna att man tycker om personen i fråga lite extra när man har pratat ut med nån annan om det!

Jag är så glad över att ha mina få mångåriga vänner kvar trots att dom känner mig även från min negativa sida.. I stället för att försöka skaffa mig nya genom att baktala dom gamla. Det straffar sig i längden och som tur är så kan man se ett mönster i vissa.. 

Puss på er alla snusmummrickar *Dig=Alla som jag hänger med liksom! Ingen nämnd, ingen glömd :)