Allt började egentligen i november och jag har irriterat mig så grymt mycket på FOLK! Jag ska bli väldigt privat i detta inlägget och Jesper tyckte faktiskt att jag skulle skriva av mig så jag kör på. En fest, gemensamma ytliga (inte alla) vänner.. Att frågan skulle komma det visste jag, men inte påhoppen. Vissa människor kan bara inte låta bli när dom har fått lite i sig. Frågorna var: varför? Vad tänkte du? Hur kunde du?  Jag bet ihop och svarade, försvarade inte mig själv ett dugg utan körde på raka puckar! Irriterad blev jag först när det dömande kom... Vem dömer utan att veta? Jo, dom som tar föregivet att det är på ett visst sätt. Vissa saker säger man inte till folk eller till sin familj och det ska väl inte behövas, men när det finns trångsynta människor så måste man väl det. Vi har verkligen pratat här hemma och Jesper förstår mig och att jag har blivit ledsen och besviken för att han har inte sagt riktigt som det är heller. Han har inte berättat att jag har försökt att kämpa för oss sååå många gånger. Han har inte sagt att han har BETT mig gå vidare, han har inte berättat att han har varit jävligt dryg medans jag alltid har hållt god min och försökt lösa alla konflikter. Han har heller inte berättat för folk att jag bad honom ta tillbaka mig och oss. Men han sa nej och nej för att han värdesatte sin frihet. Så ja, jag gick vidare.. Jag gick vidare med "fel" kille och då började det. Jag vill understryka att jag FÖRSTÅR att folk reagerar, men inte att dom beter sig eller tar parti. Nu var det såhär att jag hade inte så himla många att ty mig till och då fanns en där och tog emot mig när jag mådde som sämst! Nu ÄR det så och jag kan inte göra det ogjort. 

Det som är lite konstigt i detta är att de som har dömt mig mest är just dem som har varit i samma sits själva.. Lite smått komiskt faktiskt.  Oj oj, jag vet så mycket om vissa så det är skrämmande.. Men jag skulle aldrig prata om det till nån och jag skulle aldrig avslöja deras hemligheter heller. Grejen är att dom vet om det med. Jag skulle heller aldrig gå bakom ryggen på dom då man ändå har ett förflutet tillsammans som i alla fall jag sätter värde på, inte att förglömma är heller att hur det än är så har man en gång i tiden stått varandra väldigt nära. Jag bjuder dock på mig själv och hivar över mina leftovers till dom. Vissa förtjänar inte bättre. Nåväl ingen nämnd ingen glömd... Mina ex är väldigt aktuella för vissa, nån kör en "liggtävling" med sig själv, nån är konstant otrogen, nån går bakom ryggen på vänner för att sätta sig själv på pedistalen, nån verkar oskyldig endast för att kunna snoka, nån ljuger för att skydda sig själv och jag är inte ett dugg oskyldig heller men jag dömer inte ut nån inför andra heller. 

Det värsta i detta är nog dock att vissa vet inget alls, har inte frågat, har inte försökt utan bara struntar i det totalt och är tysta till både mig och Jesper. Dom man vill ska fråga säger inget.. Det är precis som att det kvittar, men tystnaden säger allt. Än värre är när det är de närmaste som är tysta. 

Hur som helt, med risk för att göra vissa lite besvikna.. Vi har hittat tillbaka till varandra och vi är lyckliga på riktigt. Vi är inte ihop för barnens skull eller för att vi är en vana för varandra. Vi umgås, myser och är förälskade igen :) ni som inte är nöjda med den förklaringen utan vill fortsätta älta i hurvida Jesper kan ta tillbaka mig efter allt jag gjort mot honom då han bara har varit som en ängel är välkomna att slå en pling :) Annars kan jag mycket väl kunna tänka mig att gå över till nästa kapitel i våra liv tack! 

Happy friday everyone :)