Idag kom den krypande lite smått i mig, den berömda avundsjukan. När man går på stan och ser hur 3-4 åringen fint går bredvid sin pappa utan att sätta sig ner.. Dom fortsätter in på Åhléns och jag efter, pojken går in och tittar på grejer utan att riva ner något och frågar pappan massa saker. Sätter mig i bilen och åker hemåt och ser ett gäng killar i 6-7 års åldern som cyklar och leker.. Dom cyklar efter mig och vinkar, det var visst grannpojken och hans kompisar. 

Hade jag inte precis läst brevet jag fått från Tranås kommun så hade jag nog inte reflekterat över dessa små saker, men nu hade jag det. Utredningen är klar, sista punkten är på pappret. Tog emot brevet med frasen "har du några frågor så hör bara av dig". Men varför ska jag göra det? Vad ska jag säga som jag inte har sagt innan? Allt jag har sagt står ju klart och tydligt i brevet, uträtt och klart ju... Vad ska lilla jag säga liksom? Av utredningen att döma så ser läget ut såhär: allt ligger i händerna på politikerna här i Tranås. Politiker utan någon som helt utbildning när det gäller handikapp, som inte ens vet vad handikappet innebär, som aldrig har träffat Alex ska fatta de slutgiltiga besluten om min son och vad han har rätt till. 

Anna som gjorde utredningen har skrivit i slutet att "ge inte upp och stå upp för er".. Men till vilken nytta? 

Jag fick veta nåt skrämmande för nån vecka sen. En utbildad LSS handläggare får endast godkänna 20 timmars assistenstimmar per vecka. Tycker denne utbildade handläggaren att det ska vara fler timmar så måste denne lämna en tydlig förklaring samt motivering till politikerna. Därefter ska politikerna som inte har träffat berörd besluta om denne behöver fler timmar eller ej. I det läget förstod jag ju direkt varför handikappade barn i Tranås kommun aldrig/sällan har mer än 20 timmar per vecka i assistanshjälp. En liten nämnd på 6-7 politiker ska alltså fatta beslut om ens framtid, men dom har inget ansvar.. Dom bara kollar kalkyler och räknar pengar...hmm har vi råd att ge barnet de han behöver, har vi verkligen råd attestera till att hans behov som handikappad tillgodoses. Nej! Överklaga till förvaltningsrätten, det tar ca ett år. Sen överklagar kommunen domen som förvaltningsrätten har dömt eftersom politikerna som inte har träffat barnet anser att han inte behöver mer.

Nej, jag kommer inte ge upp... Men jag kommer heller ingenstans med detta, det vet jag. Förutom att jag kanske fortsätter att vara den mest hatade mamman till ett handikappat barn av Tranås alla politiker och chefer. 

I morgon är det dax för möte med en politiker.. Till ingen nytta förmodligen, men jag får ju mitt sagt och jag får titta honom i ögonen när jag säger det. 

 

Anne-Len

30 oktober 2013 17:15

men herregud säger jag bara :/
kan du inte kontakta länsrätten eller det som är över dom ?
kvällstidningarna ?
nu får det ta mej sjutton vara nog på våran kommuns beteende gentemot dej o din son
jag trodde det var Fkassan som blev inkopplad när man ansöker om mer än 20 timmar
kram och kämpa på och du är en bra mamma :)

 

Pernilla

30 oktober 2013 17:30

Vad är det för nämnd???...förrut gick det väl till F-kassan, de hade väl ioff oxå en nämnd med smeti o kleti i men det där är ju så förlegat. Dessutom så får ju ingen i den nämnden som gör bedömningen vara partisk och det var väl därför som våra fall bedömdes på annan ort. Har ju en svärmor som satt i en sådan nämnd så jag har ju hört lite hur det fungerade då och vist är det ett jäkla tyckande, vi diskuterade det där ibland hur en grupp människor som inte har någon kunskap kunde sätta sig över vad en läkare har skrivit om behoven.
Påminn mig i morgon för det där vill jag veta mer om, vem som godkänner eller inte godkänner våra rättigheter.

 

Vera C

31 oktober 2013 08:45

Fina Ann-Sofie! Du är en sann hjälte och Alex kan skatta sig lycklig att han har dig som mamma!! Jag hoppas innerligt att din kamp kommer öppna ögonen på politikerna för såhär ska det fan inte få va!! Stor kram till er ❤️❤️

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Återbesök.. Ångesten kryper inom mig innan jag ens vet om det bara kanske är en suddig bild det handlar om. Kommer hem från Sthlm och öppnar ångestbrevet. Välkommen på återbesök! Jamen tack så jävla mycket, det vill jag ju verkligen... Not! Hela ve...

Idag är det avslutning och man ser och hör lyckliga barn som längtar efter årets bästa tid. Hos oss är det inte riktigt så... Man går ifrån rutinen. Det kommer inte att läggas ut ett kort på hur överlycklig Alex är över denna dagen. Avslutningen i ky...

...jag gnäller över att min lediga dag inte blev som jag hade tänkt så ska jag gå tillbaka och läsa det här inlägget för att påminna mig själv om varför det blir så. Jag har en son, en underbar härlig spillevink som kräver tid i form av möten, samtal...

Jag vill inte skapa nån debatt på grund av detta inlägg... Eller skit samma förresten, debattera hur mycket ni vill om ni känner för det. Jag är trött... trött så förbannat på adhd. Eller rättare trött på folk som tycker att dom har rätten att skylla...

Idag sprudlade det inom mig. Vårkänslan kom! Ibland behövs inga ord.... Bara en jävla massa härliga minnen                            ...