Kan inte nån bara komma och säga att jag drömmer.. En mardröm..
Väcka mig, torka min panna och säga att allt kommer att bli bra!!
Kan nån bara komma och ta bort smärtan från mina barn! Bara för en vecka..
Hur många gånger kan man fråga varför utan att bli idiotförklarad??
Om jag behöver förklara då är det som att nån äter upp mig inifrån, små, små bitar i taget.. Såna där bitar som verkligen gör ont! Varje gång man känner att det läker lite så börjar djävulen äta lite till... större bitar..
Ibland hugger det till nåt enormt i hjärtat, och det är först då man inser att man faktiskt måste bita ihop och leva. Om JAG känner såhär.. vad känner då hon?
Men jag känner livet med! Det delar jag med mig till mina änglar. Det är det enda jag kan erbjuda just nu... Livet och kärlek..

Oftast blir livet inte som man har tänkt det alls. Då är man där och försöker fixa och trixa ihop det så bra man kan, det är ett obetalt jobb man har väldigt stort ansvar över. Vissa saker kan man dock inte styra över eller påverka alls. Hälsa, känslor.. Jag har nog en tendens att tro att det löser sig bara man kämpar på och vill, och jag tror det fortfarande men ibland tappar jag tron lite med. När det gäller hälsan så VET jag att det löser sig snart.. När det gäller känslor så kommer dom alltid ifatt en och det brister lite ibland. Hur mycket orkar man ta innan man går sönder helt? En hel jävla del och lite till kan jag lova!! En dag i taget, en vecka, ett år, två år... Det som inte dödar, härdar!!