Ensam är stark, ensam är bra..

Vad allt ändras fort ibland. Ibland när man stannar upp och tänker på vad man kunde gjort i stället, eller om man hade gjort så så hade det sett ut såhär idag.. kanske.. Tur att man kan stanna upp och sen fortsätta gå och med det inse att det inte finns något man kan göra åt att det ser ut som det gör idag.

Hur som helst så stannade jag upp ett ögonblick idag och kände saknaden av mina stördon till vänner. Smålog lite när jag tänkte tillbaka på facerejpar, fernet, flatis, småfiskar, dasslektyr, bajshumor, liggtävlingar, grillat, mysbyxor, tårar och skratt..

Men nu är vi här, och vi är aldrig vi längre trots att vi hörs. Det är väl normalt att en underbar 4 some ska splittras så småningom, men jag kan inte påstå att jag tycker om det. Vad hände liksom...