Nu kom det, det jag har väntat på hela "hemmaveckan".. Det STORA psykbrytet, osams som få, två viljor åt olika håll. Denna vecka hemma med Alex har givetvis inte varit smidig på något sätt då han och jag har varit sjuka. När han är sjuk så har han lite svårt att förstå att man inte kan göra allt som man orkar när man är frisk och det går inte att förklara för honom att vi ska göra allt det där när han blir pigg igen. Nämner man en rolig sak för honom så ska det hända NU, helst igår, och det finns inget vänta i Alexvärlden. Hemma en vecka med mamma och vara halvsjuk står inte på hans "gillalista" (och inte på min heller), men det är ju bara att gilla läget ändå. Igår tog vi en tur till McD för att få dagen att gå.. busade och mös lite hemma.. bråkade nog bara 8 ggr eller nåt så det var inte så farligt meeen, när man har bråkat 8 ggr om dagen i en hel vecka så känner man att det brister lite. Så idag så gjorde jag ett tappert försök att duscha... då kom det!!! Han... 1. Kom på att jag hade glömt att låsa ytterdörren och jag hämtade honom blöt (med mogonrock) i trappen.. in i duschen igen. 2. Han slog nästan sönder toalocket med toapappershållaren som han fick loss. 3. Han tog ut alla toarullar och rullade ut på golvet, varav en hamnade inne hos mig i duschen. 4 han kastade ner muggen med alla tandborstar i på golvet. 5. han satte på kranen på fullt i handfatet och började sikta mot toaborstn samtidigt som han skrek rakt ut i ilska för att han inte fick nån uppmärksamhet... och då kom den.. uppmärksamheten i form i att jag går ut naken, droppades ur duschen och bär in honom till sängen, stänger dörren och går in i duschen igen och rakar benen i 130 knyck, skär mig givetvis överallt och hör en jätteledsen Alex som gråter i sängen!!!

Detta hände inom loppet av 10 minuter.....

Ibland undrar jag vad jag gör för FEL? Vad ska jag göra så det blir RÄTT? Hur orkar alla vara såna jävla supermorsor hela tiden???

P.S Jag älskar Alex över allt annat på denna jord, men jag är såååå trött på att det ska va så jävla "Alltärsåhimlabrajämt" hos alla superfamiljer.. Kan inte dom bara gå vilse i skogen eller nåt!!!

 

Eva-Lott

19 oktober 2012 19:35

Vad du är härlig och ärlig! Sån´t här händer garanterat hos alla familjer och säjer dom annat så ljuger dom!Man är inte mer än människa och det är ett friskhetstecken att reagera! Hade inte Alex varit så säker på din kärlek så hade han säkert inte gjort som han gör, så tror jag i allafall. Kramar till dej

 

ana

23 oktober 2012 00:22

Jag är helt säker på att du gör det bästa du kan!
Klart man inte orkar alltid... o ännu mindre ork om man är sjuk...
o så tror jag att många utåt sett vill vara superduperhärligabästaunderbarafamiljen men jag tror inte att det är så...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Återbesök.. Ångesten kryper inom mig innan jag ens vet om det bara kanske är en suddig bild det handlar om. Kommer hem från Sthlm och öppnar ångestbrevet. Välkommen på återbesök! Jamen tack så jävla mycket, det vill jag ju verkligen... Not! Hela ve...

Idag är det avslutning och man ser och hör lyckliga barn som längtar efter årets bästa tid. Hos oss är det inte riktigt så... Man går ifrån rutinen. Det kommer inte att läggas ut ett kort på hur överlycklig Alex är över denna dagen. Avslutningen i ky...

...jag gnäller över att min lediga dag inte blev som jag hade tänkt så ska jag gå tillbaka och läsa det här inlägget för att påminna mig själv om varför det blir så. Jag har en son, en underbar härlig spillevink som kräver tid i form av möten, samtal...

Jag vill inte skapa nån debatt på grund av detta inlägg... Eller skit samma förresten, debattera hur mycket ni vill om ni känner för det. Jag är trött... trött så förbannat på adhd. Eller rättare trött på folk som tycker att dom har rätten att skylla...

Idag sprudlade det inom mig. Vårkänslan kom! Ibland behövs inga ord.... Bara en jävla massa härliga minnen                            ...