Nu kom det, det jag har väntat på hela "hemmaveckan".. Det STORA psykbrytet, osams som få, två viljor åt olika håll. Denna vecka hemma med Alex har givetvis inte varit smidig på något sätt då han och jag har varit sjuka. När han är sjuk så har han lite svårt att förstå att man inte kan göra allt som man orkar när man är frisk och det går inte att förklara för honom att vi ska göra allt det där när han blir pigg igen. Nämner man en rolig sak för honom så ska det hända NU, helst igår, och det finns inget vänta i Alexvärlden. Hemma en vecka med mamma och vara halvsjuk står inte på hans "gillalista" (och inte på min heller), men det är ju bara att gilla läget ändå. Igår tog vi en tur till McD för att få dagen att gå.. busade och mös lite hemma.. bråkade nog bara 8 ggr eller nåt så det var inte så farligt meeen, när man har bråkat 8 ggr om dagen i en hel vecka så känner man att det brister lite. Så idag så gjorde jag ett tappert försök att duscha... då kom det!!! Han... 1. Kom på att jag hade glömt att låsa ytterdörren och jag hämtade honom blöt (med mogonrock) i trappen.. in i duschen igen. 2. Han slog nästan sönder toalocket med toapappershållaren som han fick loss. 3. Han tog ut alla toarullar och rullade ut på golvet, varav en hamnade inne hos mig i duschen. 4 han kastade ner muggen med alla tandborstar i på golvet. 5. han satte på kranen på fullt i handfatet och började sikta mot toaborstn samtidigt som han skrek rakt ut i ilska för att han inte fick nån uppmärksamhet... och då kom den.. uppmärksamheten i form i att jag går ut naken, droppades ur duschen och bär in honom till sängen, stänger dörren och går in i duschen igen och rakar benen i 130 knyck, skär mig givetvis överallt och hör en jätteledsen Alex som gråter i sängen!!!

Detta hände inom loppet av 10 minuter.....

Ibland undrar jag vad jag gör för FEL? Vad ska jag göra så det blir RÄTT? Hur orkar alla vara såna jävla supermorsor hela tiden???

P.S Jag älskar Alex över allt annat på denna jord, men jag är såååå trött på att det ska va så jävla "Alltärsåhimlabrajämt" hos alla superfamiljer.. Kan inte dom bara gå vilse i skogen eller nåt!!!

1 månad i nya lägenheten då, eller 1 månad och 1 vecka typ.. och jag trivs!!! Hösten är ju inte speciellt rolig men, jag gillar att gå ut på min balkong och se att färgerna förändras på träden, jag älskar att tända lite ljus i höstmörkret, jag älskar att sitta i min soffa med ett glas rött och bara njuta. Framför allt så älskar jag att allt har gått så himla bra med Alex för tro mig, jag hade förväntat mig att det skulle gå åt pipan den första tiden. Han älskar att leka på sitt rum, han älskar att mysa i soffan.. han är så nöjd med den tiden som man lägger ner på att leka och mysa med honom, och på riktigt så lägger jag ner mycket mer tid på att tillfredställa hans behov nu. På något märkligt vis så är plötsligt varannan vecka bra :) Sen är ju saknaden enorm när han är hos Jesper förstås, men man utnyttjar den veckan man har honom på ett bra sätt faktiskt.

Jag måste erkänna att jag känner mig rätt så superdupernöjd med livet just nu, och det känns förbannat bra!!

Puss påer alla höstmyspysare