Jag vill tro att man klarar det mesta själv, men jag vet av erfarenhet att man klara det bättre om man är fler.Den där cancern har tagit över mycket av min grubbeltid och med all rätt.. Just nu ligger pappa Hasse på operation och ska ta bort en cancertumör och jag är orolig, rädd, ängslig. Det måste ju gå bra, men känslan över att det kan uppstå komlikationer finns med mig. Jag vill inte det här längre, jag tycker att det räcker nu.Jag pratade med pappa igår och frågade om han var rädd och han sa att nu har han oroat sig i två månader så nu ska det bli skönt att få det här gjort. Det får gå som det går.. Jag vet dock att han är lite rädd och ängslig för sånt hör man på någon. Men jag förstår om han inte vill säga det till mig. Jag frågade honom om han vill att jag kommer, men det vill han inte. - Vad ska du göra här när jag bara sover?? Ja, sant men jag vill kramas.. Varför händer allt på en gång??? Det finns en till tjej som har cancer. Hon fick besked samtidigt som Mimmie och då reagerade jag med att sucka och tänka på henne till och från.. nu när Mimmie är piggare så har tankarna till henne blivit fler och mer omfattande. Anledningen till det är att jag verkligen bryr mig om henne. Jag känner henne inte så bra men jag känner med hennes familj. Det är inte rättvist för hon är en sån sprudlande glad mamma o mormor o fru och jag vill att hon ska vara det länge till. Hon har mått såå dåligt över beskedet och vem faan skulle inte göra det? Jag vill bara åka till henne och ge henne en kram och säga att det finns hopp.. ge inte upp.. du är inte ensam..Men man känner sig nog ensam, liten och rädd.. och det finns ingen som kan säga eller göra något för att det ska kännas bättre.Jag funderar på att starta en insamling till cancerfonden igen. Det känns som att det är något, samtidigt som det känns som att jag skulle vilja att den fortsätter tills alla ÄR friska. Kan man sätta den på fem år tror ni? Hur mycket kan man göra på fem år? Om fem år så vill jag att Mimmie o Pappa Hasse och den där sprudlande S finns här, friska och glada. Ensam är säkert stark, men jag vet att man är starkare tillsammans.

Det har hänt mycket de senaste månaderna. Jag har just laddat ner bilder från telefonen till datorn och det är ju så roligt att titta på dom för man blir påmind om vad man har gjort och med vem. Nu när Mimmie är hemma igen och pigg som en mört så kommer jag att lägga ut bilder i Mimmiekategorien från sjukhuset och som alltid så är det helt FRIVILLIGT att gå in och titta på dom. Jag har sagt det, men säger set igen... Mimmie har självklart sagt att det är okej... Men först lite bilder från i våras till nu :))                                                                                                           

Jag är rik... det kan ni se på bilderna :) Rik på kärlek

Åh, det är så mycket jag längtar efter just nu.. Framför allt så längtar jag efter sommaren givetvis, men det är mer. Sova, äta ute, gå ner i vikt, köpa fina kläder, bada ute i sjön, midsommar, pengar, en ny telefon, pengar, en ny bil, pengar... ja, så kan det fortsätta hur länge som helst egentligen.

Det är ju bara saker.. men jag längtar även grymt mycket efter Lina, Tessan, Totte o pappa i Stockholm med :((

Allt som står på min längtalista är sånt som jag KOMMER att ha/göra inom en snar framtid hoppas jag, men först ska jag bara tjäna lite mer pengar än vad jag gör just nu...

Jag o en vän pratade om avundsjuka härom veckan och jag sa - Jag är minsann inte avundsjuk på nån, jag har det så himlans bra.. bla, bla, bla..

Med tanke på min lista ovan, så kan jag säga att jag tar tillbaka det jag sa om avund.. Jesper och Mimmie köpte en ny telefon, alla sover mer än mig.. till och med spädbarnsföräldrar, Jenny går ner i vikt, Joanna kommer säkert att köpa fina kläder snart.. o jag är GRÖN AV AVUND!!!!

Men jag har i alla fall sökt nytt jobb (inom GGP) så jag är glad över det!! Vi är på väg mot februari och det är lite närmare våren än januari och det är jag superhappy för... Friska är vi med och det är det bästa av allt!! Så varför gnälla egentligen???

.....För att jag är tjej kanske.... hahaha

Puss på er era fisar!!

Jag är även trött på puckon! Puckon som bl.a läser min blogg för att dom ENBART är nyfikna. Inte av omtanke eller för att det är roligt, utan bara för att dom ska kunna gnälla över den efteråt. JA, jag skriver mycket om mitt privatliv. JA, jag har skrivit mycket om Mimmies cancer. JA, jag kommer fortsätta skriva vad faan jag vill även i fortsättningen. Det enda problemet är egentligen att NI läser den. Sluta med det då om ni inte tycker att det är okej att jag skriver så mycket! NI får gärna fortsätta skvallra om hur synd det är om Mimmie som har en sådan hemsk mamma som skriver så mycket privat, eller rent av ringa hennes pappa och tala om det för att ställa in er hos honom. Jag skiter nämligen i det!! Detta är MIN blogg!

Har ni något att säga/tycka så stå för det och kom till mig direkt med era åsikter. Men eftersom ni känner mig så vet ni ju också att jag skulle sätta mig lite på tvären om ni gjorde det, och det är väl det NI inte kan ta. Det härligaste är att jag vet att NI kommer att läsa även detta inlägg.. Jag vet även att ni kommer att fatta att det är just ER jag skriver om.

Men jag ber er.. Kalla mig absolut inte för er vän!! Det kommer nämligen aldrig att hända.. någonsin!

Så med det... gå o dra nåt jävligt gammalt över er!!!

Det finns en tjej i min lilla stad jag bor.. Jag träffar henne allt för sällan tyvärr. När Mimmie blev sjuk så vet jag att hon blev ledsen och att hon verkligen brydde sig om hur allt gick under den tuffa tiden. Hon skrev aldrig något till mig, men hon fanns alltid med i bakgrunden på något konstigt sätt. Det är lite konstigt med denna tjejan för jag känner henne inte så väl alls utan vi har stött på varandra genom en gemensam vän. Jag startade en insamling i Mimmies namn till cancerfonden och jag lovade att ge alla en kram när jag fick möjlighet. Listan är lång och många kramar man per automatik när man träffar dom, men den här kramen till denna tjejan har jag verkligen längtat efter.

I går kom den... Bamsekramen nr 1!! Det var en utav dom varmaste kramarna jag har fått i hela mitt liv.

Puss o kram

Det är lustigt hur annorlunda saker o ting kan bli. Innan har man (läs jag) inte direkt njutit av tillvaron på jobbet. I denna lilla blogg ska jag inte hänga ut något företag men.... ni som känner mig vet ju vart jag har jobbat innan och hur det ändå gick till där.

Nu möts man av leenden, glada miner, smidiga okomplicerade problemlösningar och ett glatt Hej varje dag! Jag trodde nästan inte att det fanns faktiskt. Här ser man en möjlighet hos varje enskild individ trots att det är en stor arbetsplats. Jag säger Hej och Hejdå säkert 100 ggr på en timme varje dag.. och jag VILL inte sluta för att jag är så glad över att nästan alla tar sig tid att ens säga Hej och Hej då till mig. Folk på kontoret kommer in till mig för att presentera sig och säga några ord.. småprata lite..I Love It!!!

Jag är bara så himlans nöjd över att jag tog steget att säga upp mig för att gå vidare med något som jag inte ens visste fanns. Det va så himla tufft att inte ha något att gå till och att pengarna som INTE rullar in som dom ska, men det var värt det! Jag kan nog faan inte ha det bättre än jag har det!

Puss på er alla blåmesar

Det finns verkligen en orsak till att avundsjuka har "sjuka" med i sitt lilla ord. Jag ska fatta mig kort ang. detta, Jesper har köpt en Iphone4s och jag ÄR avundsjuk!!! Så avundsjuk att jag till och med blev sur på riktigt!! PÅ RIKTIGT!

Nyår var en riktig höjdare. God mat, goda vänner, härlig musik, lite spel, kort och dart. Jag fick nog världens finaste nyårsbukett av Susanne o Magnus med, jag har med handen på hjärtat aldrig fått någon vackrare bukett någonsin och jag vårdar den med själ och hjärta så länge den nu vill hänga med. Blommor är underskattat och så roligt att få!!

Jag är ju inte mycket för nyårslöften då dom liksom på något konstigt sätt alltid bryts.. kan det va för att man oftast kanske är lite överförfriskad när man dyrt o hederligt lovar att sluta röka, banta och spara pengar i heeela sitt liv så att man kan juta av livet när man är 65..? Vad ska man njuta av fram tills man har fyllt 65 då? Då är man liksom i slutskedet av livet och jag trodde man skulle njuuuta av livet nu..

Har även blivit ett år äldre och ett år klokare!!

Man ska inte ta skit helt enkelt. Det är inte värt det.. jag lovar.

Man ska vårda sina vänner för dom riktiga vännerna är få, och det visar sig tydligt med tiden.

Om livet ger en en andra chans så ska man ta vara på den.. Vad fort det kan vända. Ena dagen är man lycklig och andra dagen ser man döden i vitögat.

Jag känner att med Mimmies cancer så har jag verkligen blivit en klokare och bättre människa . Jag känner att genom att säga upp mig från jobbet så har jag blivit en smartare och tuffare tjej med massa skinn på näsan som vet vad jag INTE vill. Det har varit tufft och jobbigt med många tårar, men det har hjälpt mig på ett bra sätt.

Inget ont som inte för något gott med sig!

Puss o kram på er mina vänner