Så var det dax igen. Förra året lyckades jag med er hjälp samla in 10.000 kronor till cancerfonden och jag känner att det kommer att bli så igen. 10.000 kronor till jul!

http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/insamlingar/?collection=6394

Så här skrev jag den 2 oktober 2011 och så känner jag varje dag.. det är inte över än, även om prognosen ser betydligt bättre ut....

Just nu så finns det en liten, liten tjej som egentligen är den modigaste, starkaste tjejen jag någonsin mött. Det bästa är att hon är min.. Jag säger inte så bara för att hon råkar vara min, för hade hon inte varit min så hade jag tyckt det ändå. Visst har det varit många tårar och det kommer det vara en lång tid framöver, men bakom tårarna så finns det styrka, hopp, mod, framtidsplaner och massa kärlek.

Man ska känna livet inom sig.. det ska kännas i form av just mod, styrka, hopp, framtidsplaner och kärlek. Ibland så sviker livet en.. och då behöver man hitta styrka och mod för att känna livet inom sig.

Jag får det genom dig min ängel.. Du är min hjältinna..

Det finns ett monster..

Monstret har tagit plats i dig. Det har smygit sig på, för att komma och skrämma oss ordentligt.. Det kan det ju försöka med.. Monstret skrämmer oss verkligen, men en hjältinna som du kommer att besegra detta monstret lätt!!!

Vi vet att det kommer att ta lång tid att skrämma iväg det här monstret, men tiden har ingen betydelse i det här, för det kommer att bli bra.. När det är över så börjar vi om från början och tar nya tag.. friska tag! Vägen är lång och krokig, men jag lovar att bråka med Gud ordentligt för att se till att den blir lite mindre krokig.

Jag önskar så att monstret hade kommit och knackat på MIN dörr i stället.. Jag skulle kunna offra allt för att det skulle vara jag i stället.. ta din plats dessa månader och bespara dig smärtan.

Men jag lovar dig min ängel.. jag känner smärtan med dig. Men jag känner också hoppet..

Du ler, skrattar, planerna inför skola fortsätter, körkortet är nära, kärleken lyser om dig, hoppet finns med dig i ditt tänkande hela tiden, Vi finns med dig hela vägen..

Först kände jag att en stor bit av mitt hjärta försvann, men nu känner jag att det har vuxit ut och i stället och blivit större, starkare.

.. och man står där mitt i vardagen..

Lite ovanligt och läskigt att inte ha så mycket inplanerat som man hade tänkt. En höst hemma :)) Boka till saker som man lite fint avbokat innan man blev lycklig. Nåväl, visst har jag fullt upp alltså! Man skapar liksom arbete omkring sig när man känner att det finns lite luckor, men det är så jag älskar att leva helt enkelt. Just nu är livet mig kärt.. jag har liksom lärt mig att ta vara på lyckan när den kommer. Den har knackat på emellanåt nu och det innebär ju att det vänder sakta men säkert.

Snart börjar skolan med!!!! Ann-Louise börjar i Nässjö och om jag känner henne rätt så kryper det lite i kroppen just nu.. spänning, förväntan och lite läskigt med samtidigt. Nu är hon en utav dom klokaste på jorden och kommer självklart att greja detta galant som alltid, åhh jag älskar verkligen den där underbara ungen! Alex BEHÖVER verkligen börja skolan snart för han går bananaz här hemma över att rutinerna inte är rutinerade nånstans alls!

Så ser livet ut just nu.. lungt och skönt men ändå händerna fulla! Avslutningsvis så vill jag bara säga två saker högt och ljudligt:

JAG ÄLSKAR JESPER OCH HAN ÄR MIN ALLRA BÄSTA VÄN!!! VI ÄR INTE OSAMS!!! 

Sug på den hörni!

Vår resa började med en praktfylla på Storan kvällen innan vi skulle upp och bege oss till Skavsta kl 04.00 Vi dundrade hem kl 02.00 ungefär och han sova en hel timme innan Filippa kom och hämtade oss.. trött var bara förnamnet! Vi hade bestämt att vi skulle hyra bil för att ta oss till Turksidan av Cypen, för det var där vi skulle spendera veckan. Vi hade även bestämt att Joanna skulle köra, men jag tog över och bestämde att vi (jag och Joie) skulle fyllna till igen på flyget för att jag är så nedrans flygrädd.. så så blev det. Flipp fick köra... igen.. Vänstertrafik och förarsäte på fel sida, men en iskall Flipp klarade det galant!! Vilse i stora staden och yrade runt, runt i samma kvarter, samma gata, samma rondell i 1 och en halv jävligt lång timme innan vi hittade gränsen till Turksidan. NU äntligen ska vi mysa, lyxa och må. Kommer fram till hotellet och den 15 åriga tjejen i receptionen undrar vilka vi är och hur länge vi ska stanna??!! Hallå, vi har bokat utbrister vi.. men hon vi har bokat med (ägarinnan) har åkt på semester och lämnat över ansvaret och bokningarna (ett papper) till sin 15 åriga dotter som inte hade nån som helst koll på något.. Hon skulle fixa rum till oss, och vi fick dom 3 timmar senare. Under tiden vi väntade så bytte vi om till bikini på toan i receptionen (som inte hade papper och inte gick att låsa) och körde poolhäng, men vi var trötta och hungriga så vi bad om att få se menyn.. då visade det sig att dom hade skickat hem kocken så ingen mat fanns att få?!! Vi tiggde till oss en macka och pommes och kom överens om att man får det inte roligare än vad man gör sig helt enkelt! Under veckan som gick så... pajade ACn 4-5 gånger, fick vi inga rena handdukar, överkokt pasta, inte städat på rummet, skäll för att vi ville ha glas på rummen osv. MEN.... Vi var även ute och åkte båt 2 gånger, flög fallskärm efter båt, åt ljuvlig mat i hamnen, träffade underbara människor, hittade fina stränder, solat, kopplat av, fått fina besked hemifrån, saknat våra nära och kära, åkt vilse igen.. och, vi har skrattat röven av oss!! Så summa kardemumma är givetvis en helt UNDERBAR och varm vecka!!