Som ska få ett lyckligt slut.

Att en knöl kan förändra så mycket. Tänk en tjej som är lyckligast i världen, framtidsplaner, toppbetyg i skolan.. sen kom en knöl och så vipps så finns inget annat än tron på livet och viljan att leva kvar. I väntan på operation så kommer hon på saker som hon har planerat in, som inte kommer att bli av för att hon kommer att ligga inne då. Praktiken i Lettland bl.a Skolarbeten som ska lämnas in, kommer hon att komma hem till jul? Oviktiga saker som i denna situation blev viktigast i världen.

Skolan ordnar så hon får åka på praktik i Lettland i februari i stället, dom gör även upp en studieplan för henne så hon inte ska behöva tänka på studier under sjukhustiden. Vi ordnar en insamlig till cancerfonden med ett mål på 10.000 kronor på två månader och självklart så får vi ihop det innan jul med hjälp av fina människor som finns i våra liv.

Efter 6 operationer och många komplikationer, tvivel på att det verkligen går åt rätt håll så vänder det äntligen. Hon får komma hem och det ska bli bra.. men det blir det inte..

Magen krånglar, det prövas mediciner hit och dit, omdoseras och byts ut, tas bort, nya mediciner. Hon blir svag, går ner i vikt, men hon försöker ändå bita ihop och leva och träffa vänner som innan.. men på bekostnad av hennes hälsa och ork. Går till skolan lite tidigare än planerat.. och blir sjuk, och få läggas in igen. Hon blir utskriven veckan innan jul och mår hyfsat bra hela tiden och fortsätter må bra. I Lettland så mår hon bra i ca 5 dagar och sen börjar helvetet. Hon blir förkyld, får ont i öronen, i lederna och det slutar med att hon blir inlagd där. Hade man vetat det man vet idag så hade man ju flygit hem henne med SOS flyg, men det visste vi inte. Väl hemma 2 veckor senare så åker blir det akuten direkt och hon läggs in.. igen.. En form reumatism som har angripit njurar, öron, lungor och blodkärl och det ser illa ut.. igen..

Efter 13 dagar så har dom lindrat sjukdomen så pass att hon får åka hem, men hon är inte pigg. Efter 1 månad börjar hon med cellgifter och kortison för att lindra reumatismen och det fungerar verkligen. Hon når sitt första mål till slut, balen. Det verkligen strålar om henne när hon går på röda mattan, hon ler och lyser av lycka! Sen är det tid för läkarbesök igen veckan innan studenten.. Det ser inte bra ut, nånting finns på levern som inte ska vara där och det finns inget bra sätt att ta reda på vad det är.. så här är vi nu. Hon tog studenten och firade den med pumpa och ståt, mål nr 2 var nått. Vi har varit hos reumatologen idag, och proverna ser BRA ut. Det är väldigt sällan vi får bra besked på sjukhuset, men detta var välbehövligt! Nu är det bara resten kvar, läkarsamtal och förberedelse för operation i mitten på augusti. Jag känner i hjärtat att denna sagan kommer att sluta lyckligt givetvis, men tyvärr så blev sagan lite längre än det var tänkt.

Men är man 1 på miljonen så förtjänar man en lång saga med ett lyckligt slut! Bara det att man vill att den kanske inte är så smärtsam.

 

Lina

12 juli 2012 15:28

Hon var supervacker! Själv sitter jag också mitt i pappas saga, men nån ljusning finns det väl?

 

Anne-Len

12 juli 2012 16:18

Det kommer att bli bra även om vägen dit är lång
vi har er i våra tankar och våra hjärtan och även om det låter knäppt för er så ber vi för er
kram kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Återbesök.. Ångesten kryper inom mig innan jag ens vet om det bara kanske är en suddig bild det handlar om. Kommer hem från Sthlm och öppnar ångestbrevet. Välkommen på återbesök! Jamen tack så jävla mycket, det vill jag ju verkligen... Not! Hela ve...

Idag är det avslutning och man ser och hör lyckliga barn som längtar efter årets bästa tid. Hos oss är det inte riktigt så... Man går ifrån rutinen. Det kommer inte att läggas ut ett kort på hur överlycklig Alex är över denna dagen. Avslutningen i ky...

...jag gnäller över att min lediga dag inte blev som jag hade tänkt så ska jag gå tillbaka och läsa det här inlägget för att påminna mig själv om varför det blir så. Jag har en son, en underbar härlig spillevink som kräver tid i form av möten, samtal...

Jag vill inte skapa nån debatt på grund av detta inlägg... Eller skit samma förresten, debattera hur mycket ni vill om ni känner för det. Jag är trött... trött så förbannat på adhd. Eller rättare trött på folk som tycker att dom har rätten att skylla...

Idag sprudlade det inom mig. Vårkänslan kom! Ibland behövs inga ord.... Bara en jävla massa härliga minnen                            ...