Direktlänk till inlägg 12 maj 2012
Häromdan så grävde nån smart typ sönder en kabel här i Tranås, vilket resulterade i att telefonerna på jobbet slogs ut. Jag som sitter i receptionen blev alltså ganska sysslolös ett par timmar och då blev Aftonbladet ett alternativt tidsfördriv.
Jag började läsa direktrapporten från rättegången mot Breivik idioten. Nu såhär i efterhand så kan jag med handen på hjärtat säga att jag ångrar det, för jag är beroende av att följa den. Inte för att det är spännande, utan för att den är fängslande på ett ruskigt, otäckt sätt. Jag fick verkligen svälja flera gånger och försöka hålla tårarna tillbaka där jag satt för det är så hemskt att höra de överlevande berätta om hur dom upplevde massakern. Dom berättar hur dom sprang för sitt liv, simmade för sitt liv, såg sina vänner bli avrättade, gömde sig, hjälpte varandra... detaljerat och lungt. En kille på 17 år tog 12 personer med sig i en båt och rodde för sitt och deras liv, och han berättade att han bad de andra att lägga sig ner för att inte bli träffade av skotten mot dom.. medans han själv inte kunde eller ville lägga sig ner, han ville bara ro därifrån. Han berättade om ångesten för dom han INTE kunde ro och hämta upp som sedan dog framför hans ögon. Avrättade av en dåre..
Med det så kom mardrömmen i natt. Jag drömde att jag var på en ö, blev jagad, sprang för livet, gömde mig, blev hittad.. och vaknade med stans största dödsångest!! Svetten rann och jag var verkligen rädd på riktigt när jag låg där i sängen.
Jag drömde allt detta på grund av det jag hade läst.. och då slog det mig att alla dessa ungdomar som upplevde detta på riktigt måste ju genomgå ett helvete rent ut sagt.
Jag önskar något så innerligt att han blir inlåst livet ut i sin ensamhet. Jag är så glad över att det inte finns dödsstraff i Norge för Breivik säger själv att han antingen ska ha dödsstraff eller så ska han friges helt. Han vill nämligen inte sitta inne hela livet då han skulle känna sig plågad av det.
Han ska sitta där själv, i en liten cell med en säng och ett handfat.. Men jag hoppas innerligt att det finns någon vänlig själ som får för sig att tortera honom plågsamt ofta.. jag önskar livet ur honom!!! Med det så menar jag inte det fysiska livet, utan det psykiska livet. Jag önskar honom allt ont!
Återbesök.. Ångesten kryper inom mig innan jag ens vet om det bara kanske är en suddig bild det handlar om. Kommer hem från Sthlm och öppnar ångestbrevet. Välkommen på återbesök! Jamen tack så jävla mycket, det vill jag ju verkligen... Not! Hela ve...
...jag gnäller över att min lediga dag inte blev som jag hade tänkt så ska jag gå tillbaka och läsa det här inlägget för att påminna mig själv om varför det blir så. Jag har en son, en underbar härlig spillevink som kräver tid i form av möten, samtal...
Jag vill inte skapa nån debatt på grund av detta inlägg... Eller skit samma förresten, debattera hur mycket ni vill om ni känner för det. Jag är trött... trött så förbannat på adhd. Eller rättare trött på folk som tycker att dom har rätten att skylla...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 | 13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 | 29 |
30 |
31 |
||||||
|