Igår när vi satt i bilen på väg till sjukhuset så passade vi på att ta "lilla, stora snacket". Vi kom överens om att hur det än går, och vad som än händer så bara kör vi på!! Jag finns vid din sida hela tiden Mimmie, bara lova att du kämpar på vilket svar vi än får.. så löd mitt löfte.. Mimmie lovade att kämpa på.. Vi skakade hand på det!!

Mimmie var sur för att det inte finns någon tid för henne att vara sjuk. Turkiet, St Petersburg, balen och studenten stundar. Jag förstår det sa jag, men om det är något så är Turkiet eller St Petersburg inget alternativ, då satsar vi på en resa i höst i stället... Vi får ta det för vad det är..

I fredags kom ett brev från sjukhuset, ett brev om att Mimmie ska vara där på onsdag. Inget mer.. Inget om provtagning, undersökningar eller röntgen. INGENTING!! Mimmie skonade mig från att se brevet och berättade om det först på lördagen. Jag tror att hon ville att jag skulle få en rolig kväll med fd. kollegor utan funderingar helt enkelt.

När man har varit så mycket på sjukhus som hon har så vet man att det där brevet betyder att något är fel. Jag ringde igår för att kolla och mycket riktigt så har dom hittat något på MR, så vi fick en tid för att komma in vid 15 igår i stället då jag påpekade att onsdag känns jävligt långt bort..

Väl där så säger Per.. vi har hittat tre små prickar på din Lever. Dom är små som en lillfingernagel ungefär, men dom finns där hur som helst och vi måste titta närmare på dom. Vi vet inte om det är tumörer, men vi måste ta reda på vad det är.

Så... här är vi nu, tre prickar senare... En röngten till och ett ultraljd väntar Mimmie innan hon åker till Turkiet, sen ska provsvaren vara färdiga när hon kommer hem. Är det inget så är det inget. Är det något så blir hon inlagd för att bränna bort tumörerna innan balen och studenten. Ett enkelt ingrepp.

Vad dom än hade sagt på "samtalet" så hade allt varit bättre än vad min hjärna tänkte att det kunde vara. Idag känns det alltså bättre. Idag finns hoppet kvar.

Det är lite konstigt att man tror att man inte ska orka mer negativa besked, men när dom kommer så blir man glad över att det inte va så farligt.. Man orkar mer än man tror, men det är klart.. Med den styrkan och viljan Mimmie har för att bli frisk så kan man inte annat än att hänga på hennes styrka och vilja.

Tack Joanna för att du tog ledigt från jobbet för att följa med mig och Mimmie på samtalet.

Puss på er alla festisar!! 

Ibland behövs inga ord.. tystnaden talar för sig själv. Bara tanken på att man är tillsammans räcker för att det ska kännas tryggt.

Så nu sitter vi här.. tysta, tittar på varandra och vet att vi finns för varandra.. alltid..

Den 23 september 2011 togs detta kortet:

Idag har jag en tjej som är 18 kilo lättare, en tarm fattigare, men ett liv rikare :)

Jag började fundera vad som hänt på dessa 7 månader då jag ändå tyckt att tiden gått sakta och stått väldigt stilla emellanåt.

Meeen... Jag har varit i Turkiet med Joanna, spenderat ca 20 nätter på Sjukhuset, startat en insamling till cancerfonden, lyckats med er hjälp fått ihop 10.150 kr till cancerfonden, sökt jobb, fått jobb, åkt på kryssning med Mimmie, Louise, Lina o Linda, fått nya fina kollegor och vänner, firat jul med familjen, spenderat ytterligare 16 dagar med att oroa mig för tösen som inte tyckte det räckte med cancer utan skaffade sig lite remautism med, firat påsk med familjen, planerat sommaren och hoppas på att Uffes förslag står fast så det blir Flatholmen med och utan barn, bokat en resa till St Petersburg, skrattat, gråtit, älskat, hatat..

Jag tycker att jag har lyckats vara jävligt effektiv må ja säga.. på kort tid med :))

Nu är vi här då, 2012-04-17.. och proverna ser förbannat bra ut!! Jag vågar knappt tänka på det, eller nästan inte hoppas på att det är nu det vänder. Men jag känner det verkligen den här gången. Nu HAR det äntligen vänt!

7 månader senare så ser saker o ting ganska annorlunda ut, men ändå är alltin sig likt?! Konstigt men sant.

Nu ser det ut såhär i stället:

Myspys på er alla!!

Puss o klem

Jag älskar er!!

Ta åt er av det jag skriver.. Ni som:

*Hör av er igen trots att jag inte har svarat i telefon när ni har ringt

*Förstår varför jag inte har svarat

*Förstår varför jag inte ringt upp

*Frågat om ni ska komma, jag svarar nej.. och ni kommer ändå

*Släppt allt för min skull när jag har behövt er

*Inte krävt något tillbaka

*Hållt med mig trots att jag är oresonlig som faan

*Låtit mig vara ledsen för att JAG mår dåligt

*Tröstat mig

*Älskat mig

*Satt mig först

Ni är inte många och det är jag glad över. För under dessa svåra, jobbiga stunder som vi/jag har haft så har ni verkligen" satts på prov" och det är nog tufft för er. Men ni får MVG i vänskap. Ni som känner er träffade av någon av punkterna har en plats i mitt hjärta livet ut. Jag skulle göra allt för er, och det bästa är att jag vet att ni vet om det.

Ni som inte känner att ni finns med på någon av punkterna.. ge inte upp. Det finns säkert plats för er hos någon likasinnad ;))

Att kunna behålla sina vänner, är en större konst än att vinna dom