Lilla halsflussen kom och knackade på Mimmies dörr (å bara klev in) i tisdags. Det är kaske inte hela världen om man INTE är nyopererad, men är man det så blir det en ganska stor grej. Ringer avdelningen, åker in till LUS, dropp, röntken, medicin, mer dropp och massa blodprov. Summa kardemumma av den resan slutade med att flikkan blir inlagd. Inte nog med att hon blir inlagd, hon blir dessutom isolerad i sitt lilla rum pga smittorisken, en gul varningstriangel sitter numera på dörren på sal 211 avd 103, vilket vi givetvis förstår.. men ändå..

Man har lite lust att ruska om tösabiten lite och säga SLUTA va sjuk nu.. Gå o bajsa med dig.. sluta febra dig sådär.. Sen kommer man på att det kanske är en själv som behöver en omruskning i stället för om man tänker efter så:

1. Kanske det inte va en superduperbra idé att släppa iväg henne till skolan pga infektionsrisken.

2. Kanske skulle man haft lite mer koll på vad och hur hon äter.

3. Kanske jag måste börja fatta själv vad läkarna verkligen menade med sjuksriven till EFTER jullovet. 1+1=2 liksom!!

Men man blir ju så glad när det går lite bra också efter allt! Självklart ska hon väl gå till skolan om hon känner sig pigg, och självklart ska hon ju kunna äta lite onyttigt och fel om hon mår lite bra av det.. hon åt ju inget på 15 jävla dagar!

Nu är det som det är och nu är det "hålla huvudet högt" ett tag igen.. Om en vecka så kanske vi skrattar lite åt hur dumma vi verkligen är, men just nu känns det lite motigt igen..

Ha en underbar kväll era monsterdiggare!