Jag är nog en coctail av allt tror jag.. eller en såndär mixad drink kanske, sån som man skakar om ordentligt för att det ska bli en bra mix när den är färdig.

Nu är vi hemma och allt är bra, och Mimmie mår så bra så det är inte klokt :) Då ska man va glad och lugn och superhappy!! Vad händer då tror ni.. jo, man typ får VÄRSTA psykbrytet nånsin. Åh.. sov inte Fia det är dumt, eller sov hela tiden, det är bra. Ät för faan inte, det är bättre att glömma en sån fjantig detalj som mat?! Gråtattackerna avlöser varandra och jag ler inte någonting?!?! VA FAAN!!! Nu är något fel tänkte jag. Hoho vart är Fia??? Kvar på sjukhuset kanske..

Men så kom glädjen och hälsade på mig som en chock! Mimmie sa att hon ville gå till skolan, och sen dess så har jag verkligen varit sådär glad som jag längtade efter att bli.

Jag känner lycka över att vara hemma och är så glad och tacksam över att VI ALLA är hemma över jul i lugn och ro. Jag är glad över att jag måste julstresshandla klapparna, glad över att Mimmie planerar en fest på nyår, glad att jag fick psykbrytet som fick mig på fötter igen :))

Jag skrev till Mimmie när hon skulle opereras att det kommer bli den första dagen på resten av hennes liv. Sen har det ju varit lite upp o ner med det, men NU känner jag verkligen att livet har gett oss en ny chans!

Tack o hej leverpastej, o ha en förbannat bra helg mina vänner!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Återbesök.. Ångesten kryper inom mig innan jag ens vet om det bara kanske är en suddig bild det handlar om. Kommer hem från Sthlm och öppnar ångestbrevet. Välkommen på återbesök! Jamen tack så jävla mycket, det vill jag ju verkligen... Not! Hela ve...

Idag är det avslutning och man ser och hör lyckliga barn som längtar efter årets bästa tid. Hos oss är det inte riktigt så... Man går ifrån rutinen. Det kommer inte att läggas ut ett kort på hur överlycklig Alex är över denna dagen. Avslutningen i ky...

...jag gnäller över att min lediga dag inte blev som jag hade tänkt så ska jag gå tillbaka och läsa det här inlägget för att påminna mig själv om varför det blir så. Jag har en son, en underbar härlig spillevink som kräver tid i form av möten, samtal...

Jag vill inte skapa nån debatt på grund av detta inlägg... Eller skit samma förresten, debattera hur mycket ni vill om ni känner för det. Jag är trött... trött så förbannat på adhd. Eller rättare trött på folk som tycker att dom har rätten att skylla...

Idag sprudlade det inom mig. Vårkänslan kom! Ibland behövs inga ord.... Bara en jävla massa härliga minnen                            ...