Idag så kom jag på mig själv med en otäck känsla.. känslan av att man "nästan" vant sig vid tanken på cancer.. Den känslan är jag inte riktigt överens med alls. Det jag menar med att vänja sig vid tanken på monstret är: Att jag kan kontrollera mina känslor när jag pratar om det, och att jag pratar om det som att det är en förkylning.. otäckt värre!!! Det är verkligen inte så att jag är mindre ledsen på något sätt, eller att jag funderar mindre på det... Absolut INTE!!! Men i början så var det som en smäll på käften, en kniv i hjärtat, en snara runt halsen.. Cancer var döden för mig, sånt som händer andra människor, inte oss..

Nu efter 3 veckor och några läkarsamtal senare så betyder cancer inte döden längre.. det betyder att man är lite sjukare än vad man ska behöva va, att man får sig en ordentlig tankeställare, att man värderar saker på ett bättre sätt, att man fortfarande inte kan bota alla cancerformer.. men man kan bota vissa!!!

Mimmies monster är botbar och det tackar jag han där uppe för. Det komer att vara jobbigt för henne, men hon kommer att bli frisk och det känns bra! Det finns aldrig några garantier men läkarna är hoppfulla och det smittar av sig på oss. Samtalet idag med doktorn va bra.. bara meningen,

- allt går enligt planerna och vi är hoppfulla.. värmer något enormt.

Mitt hopp har växt och växt mer o mer för varje vecka.

Men visst.. jag ljuger om jag säger att jag går på rosa moln och bara ler hela dagarna.. Jag gråter en skvätt lite då och då.. pratar med vänner och gråter en skvätt till. Monster är monster och det krävs fortfarande en Jonatan Lejonhjärta för att besegra det.. det går inte över av sig självt.. det kryper upp och påminner en om att det kan dyka upp när som helst, hos vem som helst, var som helst..

Men ändå så har monstret fått en ny bemärkelse för mig.

Cancer betyder INTE död!! Det betyder LIV!! För den som fått cancer och överlever får ett liv till.. som inte alls liknar det liv som dom levt tidigare.. jag kan tänka mig och jag tror att dom lever ett rikare liv, med ett hopp som vi aldrig kommer att få uppleva.

Det är vad jag tror i alla fall.. som mamma..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Återbesök.. Ångesten kryper inom mig innan jag ens vet om det bara kanske är en suddig bild det handlar om. Kommer hem från Sthlm och öppnar ångestbrevet. Välkommen på återbesök! Jamen tack så jävla mycket, det vill jag ju verkligen... Not! Hela ve...

Idag är det avslutning och man ser och hör lyckliga barn som längtar efter årets bästa tid. Hos oss är det inte riktigt så... Man går ifrån rutinen. Det kommer inte att läggas ut ett kort på hur överlycklig Alex är över denna dagen. Avslutningen i ky...

...jag gnäller över att min lediga dag inte blev som jag hade tänkt så ska jag gå tillbaka och läsa det här inlägget för att påminna mig själv om varför det blir så. Jag har en son, en underbar härlig spillevink som kräver tid i form av möten, samtal...

Jag vill inte skapa nån debatt på grund av detta inlägg... Eller skit samma förresten, debattera hur mycket ni vill om ni känner för det. Jag är trött... trött så förbannat på adhd. Eller rättare trött på folk som tycker att dom har rätten att skylla...

Idag sprudlade det inom mig. Vårkänslan kom! Ibland behövs inga ord.... Bara en jävla massa härliga minnen                            ...