Som de flesta vet så har mina dagar varit ganska svåra på sista tiden.. Jag kan erkänna att dom har varit förbannat jävla jobbiga rent ut sagt! Jesper går och jobbar och barnen åker till skolan och kvar är jag... hemma själv..

Tårarna har tagit över mig och jag har varit näst intill otröstlig. En helt vanlig reaktion säger alla, men det hjälper inte mig i min situation just nu. När jag är själv hemma så gråter jag hela tiden, sen kommer någon hem och då biter jag ihop.

Jag har en "flyktig" vän som har varit med om en liknande situation som jag och jag chattade en fråga till henne häromdan..

- Hur orkade du hålla huvudet högt??

Hon tyckte inte att hon hade något bra svar på min fråga och ville återkomma.. men hon skrev att hon gick undan och skrek och grät för sig själv, det hjälpte henne för stunden.

Jag tänkte att jag gör ju faktistk det hela tiden.. gråter ut, snyftar för mig själv, tänker att livet är jävligt orättvist, skriver av mig lite för att lätta på trycket, pratar med mina närmaste..

Men det gör jag egentligen inte, för jag blir ofta avbruten av mig själv i mina snyftningar.. jag släpper inte ut allt.

Men senare samma dag så gick jag ner till tvättstugan och fick värsta psykbrytet!! Jag skrek och svor, bölade som en galning och betedde mig som en 3 åring.

Tur att jag var själv hemma vill jag lova, för annars vet i fan om min familj velat se mig i ögonen mer.

Det bästa är att det hjälpte faktiskt! Jag blev lite lättare och trycket i bröstet blev mindre.. oron och tårarna finns givetvis kvar och kommer fram lite då och då, men inte HELA tiden. Dagarna är bättre.. går fortare fram..

Igår klarade jag av att prata om det med ett par vänner UTAN att gråta! Jag grät visserligen en skvätt innan vi åkte till dom för att jag inte visste om jag skulle fixa en kväll med goda vänner utan att bryta ihop, men det GICK BRA!!!

Jag vet att jag inte kommer att vara 100 okej fören allt är över och Mimmie är bra igen, men jag känner mig lite starkare idag än vad jag gjorde i förrigår.

Ett psykbryt i veckan är sunt! Tack snälla V för ditt fina tips som du gav mig!

 

Malin

9 oktober 2011 11:59

Du behöver inte vara stark alltid !! Det är ok att få psykbryt till och med framför oss dina vänner ;)<3

 

Catja

9 oktober 2011 13:10

Massa styrkekramar till er<3 hälsa Mimmie också.

http://catjas.se

 

Louise

10 oktober 2011 11:06

man kan inte alltid bita ihop och va stark, ibland måste man få va "liten", gråta och bara va, man mår så mycket bättre då. ju mer man biter ihop ju värre blir det, men jag vet att du är en stark person och jag tror på dig! <3

http://louisesundeborn.myshowroom.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Återbesök.. Ångesten kryper inom mig innan jag ens vet om det bara kanske är en suddig bild det handlar om. Kommer hem från Sthlm och öppnar ångestbrevet. Välkommen på återbesök! Jamen tack så jävla mycket, det vill jag ju verkligen... Not! Hela ve...

Idag är det avslutning och man ser och hör lyckliga barn som längtar efter årets bästa tid. Hos oss är det inte riktigt så... Man går ifrån rutinen. Det kommer inte att läggas ut ett kort på hur överlycklig Alex är över denna dagen. Avslutningen i ky...

...jag gnäller över att min lediga dag inte blev som jag hade tänkt så ska jag gå tillbaka och läsa det här inlägget för att påminna mig själv om varför det blir så. Jag har en son, en underbar härlig spillevink som kräver tid i form av möten, samtal...

Jag vill inte skapa nån debatt på grund av detta inlägg... Eller skit samma förresten, debattera hur mycket ni vill om ni känner för det. Jag är trött... trött så förbannat på adhd. Eller rättare trött på folk som tycker att dom har rätten att skylla...

Idag sprudlade det inom mig. Vårkänslan kom! Ibland behövs inga ord.... Bara en jävla massa härliga minnen                            ...