I morse så åkte jag till Jenny o Bobo och tog en morgonfrulle. Dom där små daterna vi brukar ha på morgonkvisten brukar handla om prat om veckan, helgen, Bobo, männen i våra liv osv. men idag stod ju givetvis Mimmie i centrum. Många tårar, frågor utan svar.. Det känns så skönt att lämna hemmet en stund och bara va.. Det bästa är att inte behöva hålla inne med känslorna eller tårarna.

Mina vänner är verkligen guld värda i vår jobbiga stund vi har just nu. Man behöver egentligen inte säga så mycket. Det räcker med tystnaden faktiskt, för man vet ändå att omtanken finns. Det finns inte ord just nu.. Men omtanken NI har visat värmer hjärtat. NI vet också vilka ni är och jag vet att jag inte behöver säga detta, men.. TACK!!

Mimmies vänner är också helt underbara och NI vet också vilka ni är!! Ann-Louise kommer nog att vara Mimmies största stöd i det här, hon är en sån underbar och omtänksam syster. Jag hoppas bara att hon vet att vi finns här för henne med. Det är inte lätt att vara syster i det här heller... men det vet hon att vi vet..

Det finns en sida som heter www.ungcancer.se som jag har varit inne och läst mycket på dom senaste dagarna. Det bästa är att dom skriver och förklarar på Svenska och inte det där Latinhelvetet som alla läkare använder. Gå in och läs!

Jag vill även säga till er att jag kommer att höra av mig så småningom.. tack för alla fina sms och samtal, men.. just nu orkar jag inte svara på alla samtal eller sms, men jag blir glad över att få dom! Tro inget annat! Ni alla får lite kärlek av mig här <3