Jag har blivit lite smått anklagad och utdömd på sista tiden.. men jag kör en ärlig väg ändå.

Jag ÄLSKAR livet!! Det innebär allt som är med det givetvis. Ja, jag har varit och kommer förmodligen att bli vansinnigt arg på mina barn, typ svurit tillochmed.. illa men sant. Men jag har älskat desto mer. Jag är ju bara människa är min simpla förklaring till det beteendet. Jag älskar dom mer än ord kan beskriva och det vet dom om. (därav alla prövningar från dom) Trygghet är att känna sig älskad även om den som älskar en blir arg.

Ja, jag gillar.. (älskar) att gå på en redig fest ibland för att bli lite för full och skratta åt det dagen efter. Jag älskar även parmiddagar med god mat, dryck och spel. Jag gillar även att gå ut och dansa ibland även om jag är 36 år! Jag dansar dock aldrig nykter :))

Jag ÄLSKAR att åka ut på sjön.. med barn och utan barn ibland. Myset framför en brasa.. gitarren som klinkas på.. ett glas vin eller 2 (i barnsituationen)  5 glas i (utanbarnsituationen).

Jag ÄLSKAR wiikvällarna med Helen o A-C.. sjunger hellre än bra, men hemskt gärna och ofta.

Jag ÄLSKAR att vara hemma och mysa framför tvn med familjen.. spela skitgubbe med barnen, lekparken med fjutt, myset med familjelivet..

Som sagt.. Jag älskar livet. Jag kommer att fortsätta leva så som jag gör nu så länge jag orkar. Det bästa är att det smittar av sig.. för de flesta jag känner tycker och känner som jag.. smittsamt värre :))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Återbesök.. Ångesten kryper inom mig innan jag ens vet om det bara kanske är en suddig bild det handlar om. Kommer hem från Sthlm och öppnar ångestbrevet. Välkommen på återbesök! Jamen tack så jävla mycket, det vill jag ju verkligen... Not! Hela ve...

Idag är det avslutning och man ser och hör lyckliga barn som längtar efter årets bästa tid. Hos oss är det inte riktigt så... Man går ifrån rutinen. Det kommer inte att läggas ut ett kort på hur överlycklig Alex är över denna dagen. Avslutningen i ky...

...jag gnäller över att min lediga dag inte blev som jag hade tänkt så ska jag gå tillbaka och läsa det här inlägget för att påminna mig själv om varför det blir så. Jag har en son, en underbar härlig spillevink som kräver tid i form av möten, samtal...

Jag vill inte skapa nån debatt på grund av detta inlägg... Eller skit samma förresten, debattera hur mycket ni vill om ni känner för det. Jag är trött... trött så förbannat på adhd. Eller rättare trött på folk som tycker att dom har rätten att skylla...

Idag sprudlade det inom mig. Vårkänslan kom! Ibland behövs inga ord.... Bara en jävla massa härliga minnen                            ...